Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växande behofven och därjämte äga säkerhet för dessa skatters
utgående. I öfverensstämmelse med den rådande uppfattningen
skedde detta genom en formlig lag om kolonernas ärftliga
fängslande vid det gods, där de bodde. Visserligen sökte
lagstiftningen äfven sörja för, att kolonerna ej fullständigt utsögos af
jordägarne. Men förtryck från de senare liksom ock från de
fala ämbetsmännen kunde ej förhindras trots kejsarnes
bemödanden, och följden blef att kolonerna i germanerna sågo
sina befriare. Den i ett formligt kastväsen stelnade staten var
icke heller ägnad att väcka en patriotisk gemensamhetskänsla
gentemot främmande folk. [1] Slutligen bör nämnas, att den
jordbrukande klassens nöd föranledde i flera provinser formliga
uppror, såsom i Afrika, på Sicilien och i Gallien. I Afrika och på
Sicilien förenades med den sociala rörelsen äfven religiöst
svärmeri. I Gallien sökte upprorsmännen gifva sig en fastare
organisation och gjorde sina anförare till kejsare. Kejsar
Diokletianus’ medkejsare Maximianus måste själf draga ut mot dem.
Han besegrade dem, men för att ej ytterligare affolka landet och
försvaga dess skatteförmåga måste han benåda massorna.
En särskild klass af slafvar, hittills icke berörd, påkallar vår
uppmärksamhet, nämligen slaf-slafvarnes, servi vicarii. I Orienten,
såväl i Egypten som vid det persiska hofvet, hade de mäktiga
eunuckerna, själfva slafvar, i sin tjänst en mängd slafvar. Så
berättas om en viss Annäros, storkonungens slaf, att han
förhöjde glädjen vid sin herres festmåltider genom uppträdandet af
ett hundrafemtio danserskor och flöjtspelerskor, hvilka voro hans
slafvar. Äfven hos hebréerna finnas, såsom redan sid. 19
angifvits, olika grader af slafvar. Samuels 2:a bok, kap. 9,2 och 10
nämner en Sauls slaf, Siba, som hade femton söner och tjugo
slafvar. Berättelserna om slafuppsyningsmännen i Abrahams hus
antyda liknande förhållande. Från Grekland finnas redan i
Odysséen [2] exempel. Odysseus’ trogne slaf Eumæos betjänades af
en egen slaf, som han köpt för sina egna penningar utan sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
