Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig åt yrkena. Också funnos i Rom föreningar eller gillen
bestående af utöfvarne af samma yrken. Såsom ett exempel bland
många på sådan arbetsfördelning må anföras, att från det urgamla
skomakaregillet, som föregaf sig härröra från konung Numa,
söndrade sig ett särskildt gille af stöfvelmakare. Därjämte fanns
det sandalmakare, fruntimmersskomakare, toffelmakare och
förfärdigare af andra arter af fotbeklädnad, förmodligen äfven dessa
delade i olika gillen. Ännu mer utvecklad var arbetsfördelningen
i konsthandtverken, där tidens enastående konstlyx framkallade
en exempellös massproduktion.
De frigifnas rikedom liksom ock deras öfvermod hade redan i
början af kejsartiden väckt allmän förargelse. Men genom sin
verksamhet vid hofvet, där de af kejsarne användes i de mest
maktpåliggande värf, fingo de ett utomordetligt inflytande. Redan
under kejsar Claudius innehade frigifna de viktigaste poster inom
riksstyrelsen. Män sådana som Narcissus och Pallas verkade
med synnerlig framgång i denna ställning. Om denne kejsare
gäller hvad Plinius den yngre säger om Cæsarerna i allmänhet:
de äro herrar öfver medborgarne, men slafvar under de frigifna.
(Civium domini, libertorum servi.) Det blef ej heller ovanligt,
att kejsarne upphöjde en frigifven tjänare till riddareståndet genom
förlänandet af den gyllene ringen, hvarigenom han dock icke
fritogs från de skyldigheter, som ålågo honom gentemot patronus.
Full likställighet med de friborna kunde endast vinnas genom
en kejserlig akt, hvarigenom han återinsattes i det honom af
naturen tillkommande ursprungliga fria ståndet (restitutio natalium).
I landsortens städer eller municipier hafva de kommunala
ämbetena och prästerliga värdigheterna liksom ock säte i den
kommunala senaten varit stängda för de frigifna alltifrån kejsar
Augustus. Dekurionerna voro landsortsstädernas senatorer, och
hela korporationen kallades ordo decurionum eller i en senare
tid curia. Detta stånd utgjorde en verklig adel och åtnjöt en
mängd företrädesrättigheter. Men å andra sidan ställdes på
detta stånd mycket stora kraf, och det är bekant, huru den
municipala patriotismen gaf sig uttryck i storartad frikostighet
genom allahanda anläggningar till allmän nytta eller allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
