Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att det stod och trampade i orangeskogar
ända till knäna? Hade han reda på att kung
Artur satt där i en grotta? Månne han vågade
komma till Etna? Ty inne i berget funnos
många bundna jättar och ett svart slott, som
vaktades af en hund med många hufvuden ...
Och något så lustigt som hennes historia om
Diamante!
»Hon sade, att staden en gång legat nere på
dalbottnen. Så kom lavan och tittade eldröd öfver
dalkanten. Hvad, var den yttersta dagen kommen?
Staden tog i hast alla sina hus på nacken, på
huvudet och under armarna och sprang uppför Monte
Chiaro, som låg alldeles till hands.
Uppåt berget i sicksack sprang staden. Då
den var nog långt uppe, kastade den ned en stadsport
och en bit stadsmur. Sedan sprang den runt
om berget i spiral och kastade ned husen. Fattigt
folks hus fingo ramla ned, som de kunde och ville.
Det var ej tid med annat. Man kunde ej begära
bättre än trängsel och oreda och krokiga gator.
Nej, det kunde man ej. Stora gatan gick i spiral
runt om berget, alldeles som staden sprungit, och
utmed den hade den slängt ned en kyrka här och
ett palats där. Men så mycken ordning hade det
varit, att det bästa kommit högst upp. Då staden
kommit upp på bergstoppen, hade den lagt ut ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
