Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken väg hon förvärfvar sin kunskap.
Detaljbilden är ofta långt mindre hvass än ho^ mången
annan författare, men helhetsintrycket är så mycket
fylligare. Det är som om hon skådade ända ned
till tingens lagar och sedan återskapade
företeelserna liksom naturen. Följande ställe år typiskt
för hennes sätt att se:
»Det var vid den tid på året, då ljungen står
röd. öfver sandmon växte den i tätatufvor. Från
låga, trädlika stammar höjde sig tätt sittande, gröna
grenar med barrhårda, härdiga blad och små, sent
vissnande blommor. Dessa tycktes ej vara gjorda
af vanlig, saftrik blomsterväfnad, utan af torra och
hårda fjäll. De voro mycket oansenliga till storlek
och form, ej heller var det stort bevändt med deras
lukt. Barn af de öppna vidderna, hade de ej blifvit
utvecklade i den vindfria luft, hvarest liljorna
utspänna sina kalkblad, eller i den rika jordmån,
hvarur rosorna hämta näring för sina svällande
kronor. Det, som gjorde dem till blommor, var
egentligen färgen, ty lysande röda voro de. Det
färgalstrande solskenet hade de haft nog af. De
voro inga bleka källarväxter, inga skuggkära
inne-sittare. Det låg hälsans välsignade munterhet och
styrka öfver hela den stora, blomstrande mon.»
Denna tafla af den blommande ljungheden i
det strålande solljuset, lyser icke af kraftigt målande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
