Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gifver äfven den en bild af, huru fattig och
kämpande kristendomen ännu var. Den år liksom
skapad efter tidens egna proportioner, och den verkar
därför långt mera arkeologiskt äkta ån de stora
praktfulla dömer, som så ofta förekomma i äldre
svenska medeltidsskildringar.
Selma Lagerlöf har en förvånansvärd förmåga
att alltid våcka detta förtroende till sina skildringars
historiska riktighet. Och i en historisk skildring
hvilar dock slutligen allt därpå. Den rent yttre
troheten mot dokumenterna och traditionen spelar
mindre roll ån ett visst sammanhang i den
historiska skaldens framställning. I de båda
ofvan-nämnda novellerna visar en jämförelse med Snorre,
huru författarinnan ej så litet romantiserat
händelserna, hvilka hos isländarn framgå ur nyktra
politiska beräkningar, men hos henne söka sin
rot i kärleken. Men trots detta äro säkerligen
dessa båda rekonstruktioner af svenskt
medeltids-lif bland de trovärdigaste som öfver hufvud exi
stera.
Det finnes bland hennes berättelser från
medeltiden ytterligare två skisser, »Stenkumlet» och »De
fågelfrie», hvilka tillhöra det yppersta Selma
Lagerlöf frambragt. Mycken vägledning af dokumenter
har författarinnan icke haft. Det år sjålfva jorden,
landskapet, som talat till henne och uppenbarat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
