Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den fjära, men också ömma Anna Stjernhök,
hjältinnan i balen på Ekeby. Och där är Ebba
Dohna, som nästan år ett italienskt helgon. Och
där år denna skära, oändligt intagande Elisabet
Dohna, en nordisk hvitsippa.
Alla dessa kvinnor äro lika omedelbara, lika
litet konventionella som männen. För dem år
kärleken allt. Utan beräkning och utan betänkande
gå de helt upp i sin stora känsla.
Sällan har det rent elementära i det svenska
nationallynnet blifvit så ypperligt framställdt som i
Gösta Berlings saga. Själfva berättelsens rytm
rör sig i samma häftiga takt som dessa
människors lynnen. Den går i hurtigt språng från den
ena känslosträngen till den andra. Med undantag
af Bellman har kanske ingen så ypperligt
åter-gifvit denna hänförelse, denna yra, som år den ena
ytterligheten hos denna tröga nation full af
hetsigheter.
I »Jerusalem» möter oss en annan värld, delvis
en ny värld, men i sina djupaste drag präglad af
samma egendomligheter som »Gösta Berlings saga».
»Jerusalem» böljar som en ättesaga om
Ing-marssönerna, växer ut till en hel sockens historia,
till berättelsen om en religiös väckelse och en
pilgrimsfärd till Jerusalem. Därunder blir den till en
storstilad skildring af den svenska bonden, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
