Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tegnér och Runeberg, af Almqvist och H. C.
Andersen och många andra. Det finnes drag af
Frithiof i Gösta Berling; hans torparlif erinrar om
Almqvist. Framför allt har hon dock tagit starka
intryck från Runeberg.
Det är knappast en tillfällighet, att Gösta Berling
i mångt och mycket bär spår af epopeens teknik.
Författarinnan tilltalar åskådarna som en gammal
folksångare, hvilken begär uppmärksamhet för sitt
ämne; så när hon i första kapitlet beskrifver
landskapet. Eller hon har utrop till sina åhörare som
det ofta citerade »O sena tiders barn». Hjältarnas
antal är tolf liksom den franska Karlamagnussagans
pärer eller hjältarna kring det runda bordet, och
den uppräkning af dem, som göres med ett par
förklarande epitet (orig. uppl. s. 40), är helt i
folkeposets stil.
Ur detta äldsta manér i »Gösta Berlings saga»
med dess alltför oroliga och svulstiga, men trots allt
så betagande poetiska framställning har hon frigjort
sig genom studiet af den Björnsonska bondeberättelsen
och den isländska sagan. Därunder har
stilen blifvit fastare och hela berättelsesättet
kyligare, mera objektivt. »Osynliga länkar» och
»Jerusalem» beteckna ungefär höjdpunkten af detta
manér. I Nils Holgersson har däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
