Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guds gåfva». Munken skapar den nödvändiga
illusionen åt den gamla Agneta, som lefver ensam i
en stuga uppe vid den breda gletschern. Hon pinas
af den tanken, att ingen har någon glädje af, att
hon lefver. Men munken, som hon möter, visar
henne, att hon har nog att lefva för äfven där uppe
i fjället. Hon är icke ensam. Hvad hon trott vara
dimma och dunst och blåhvita skiftningar i isen,
det var skaror af osaliga andar, som pinades i den
eviga kölden. Från den dagen känner sig Agneta
åter lycklig. Hon har fått en uppgift att lefva
för. Hon arbetar dubbelt mot förr, köper ved
och ljus, och om natten komma de osaliga och
värma sig i hennes stuga, där brasan sprakar
och ljusen lysa.
Ännu mera skarpt är tanken formulerad i
»Kejsarinnans kassakista». Det fattiga folket ute
vid dynerna lefver i djup nöd. Kejsarinnan
gripes af medlidande, men vet ej hvad hon skall
göra för dem. Slutligen skänker hon dem en
skatt, men de få icke röra den, förrän de råkat i
högsta nöd. Och ännu aldrig hafva de anlitat
den; blotta medvetandet om att skatten finnes
har skänkt dem styrka och uppehållit deras mod.
Kistan innehåller i själfva verket endast några
daler. Denna kejsarinnans skatt blir i munkens
predikan till en symbol af tron på försynens makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
