Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Selma Lagerlöf är alltid på spår efter detta
öfvernaturliga, som ingriper i människolifvet. Ett
af hennes arbeten bär betecknande nog titeln
»Osynliga länkar». Hon hänsyftar därmed på de dolda
makter, hvilka skapa människornas öden. Dessa
makter antaga mångahanda skepnader i hennes
diktning. Ofta är det själens egna krafter,
passioner, stämningar som hon personifierar. Fru Fasta
hemsöker Petter Nord. Fru Sorg och hennes svarta
fåglar härska på Munkhyttans herregård. Denna
sista figur, den yppersta af alla hennes allegorier,
är ytterst liffullt genomförd. Fru Sorg uppträder
på herrgården som en gammal gumma, med smalt
underansikte, gnagartänder och kloformadt
pekfinger: en maskerad läderlapp. Tankeinnehållet har
på hvarje punkt erhållit ett rent åskådligt uttryck.
I »Gösta »Berlings saga» samlar sig det öfvernaturliga
kring Sintrams person, en figur, icke så litet
besläktad med den tyska romantikens djäfvulsgestalter,
fast den också har drag gemensamma med folksagans
Hin Onde. »Sintram heter den elake brukspatronen
på Fors, han med den klumpiga apkroppen
och de långa armarna, med det kala hufvudet
och det fula grinande ansiktet; han hvars
lust är att anstifta ondt.» Det är en skämtare i
Mefistos hånfulla stil, hvilken gärna uppträder
utklädd som Satan. I denna gestalt narrar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
