Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är berghunden. Man hör skallet tätt in på stugan,
som det går rundt flera gånger; därefter aftager det
i styrka och slutligen kan man följa, huru hunden
jagar ned öfver Långforsmyren och upp öfver bergen
på andra sidan dalen. Så blir det alldeles tyst,
men därefter höres ljudet åter:
»Det kom farande ned från berget med starkt
dån. De hörde, då det var i bergsluttningen, de
hörde, då det var i skogsbrynet, de hörde, då det
var öfver dem. Det var likt en åska, som kom
rullande fram på jordytan, det var som om hela
berget kom farande och tågade ned i dalen. Och
då det var alldeles in på dem, böjde alla ned sina
hufvuden och drogo in skuldrorna. Det krossar
oss, tänkte de, det krossar oss.
Men hvad de kände, var ej så mycket dödsfruktan,
som fasan för att det kunde vara afgrundsfursten,
som drog fram genom natten med all sin
makt. Det, som skrämde mest, var detta, att de
midt under larmet hörde skri och klagolåt. Det
hväste och hven, det skrattade och tjöt, det
gnisslade och pep. Då det, som nyss förnams som en
stor åska, nu var alldeles framme och inpå dem,
hörde de, att det bestod af jämmer och hot, af
gråt och ilska, af skrällande hornlåt, af sprakande
eld, af gastars tjut, af djäflars hånskratt, af stora
vingars susning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
