Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan, det som står i omedelbar förbindelse med
naturen. Den lille Nils Holgersson, hennes sista
skapelse, är i viss mån typisk för hela hennes
människoskildring. Han äger visserligen icke Mowglis
halft mystiska djursjäl, men också han är dock ett
naturväsen, som förstår fåglarnas språk och skyr
människornas närhet.
På grund af denna hennes läggning lyckas det
också för Selma Lagerlöf att med sådant mästerskap
framställa vansinnet. Med hvilken säkerhet
är icke Lövenborg tecknad! Hans oro, när han
kommer ombord på pråmen, som skall föra
kavaljererna nedför älfven (hans vansinne härrör af
att hans fästmö drunknat), hans betagenhet, då han
spelar på sitt träklaver, hans aningar i smedjan
den natt, då majorskan ligger döende! Med samma
mystiska förståelse följer hon Hedes förvirrade
tankar i den mästerliga berättelsen »En
Herrgårdssägen».
Af särskildt intresse är det emellertid att
iakttaga hennes människoskildring i »Gösta Berlings
saga» och i »Jerusalem».
Almqvist, som älskade nya och underliga ord,
fann en gång på att kalla en af sina skildringar
för en romaunt. Han ville med detta namn
antyda, att den stod midt emellan epos och roman,
midt emellan heroisk och verklighetsskildring. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
