Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårda strid med den steniga fosterjorden, hans
möda i skog och på fält, hans oändlighetskänsla
och religiösa allvar.
Ett myller af människor, ett helt folk möter
oss här. Delvis hafva dessa gestalter en annan
karaktär än kavaljererna och damerna i Gösta
Berlings saga. Här uppträda inga riddare i silke och
guld, inga damer i svarta spetsslöjor. De äro
bönder, slutna och stela, fåmälta och betänksamma,
säfliga och tröga. Deras syn på tingen kan ofta
förefalla nykter och torftig, men den är nödvändig
för de fattiga förhållanden, under hvilka de lefva.
Starkt i ögonen fallande är också deras klokhet,
deras kärlek till den lagbundna ordningen och till
den torfva, som de plöjt från far till son. Huru
typiskt, att de alla först skåda efter en höfding och
sedan följa honom till det yttersta. »I den socknen,»
säges det i berättelsen, »äro de vanda vid, att någon
skall styra och ställa för dem.» Ett annat betecknande
drag, som skarpt framhålles, är bristen på
sentimentalitet. De känna icke till någon pjoskig
medömkan med sig själfva eller andra, utan i sinnets
hårda läggning erinra de icke så litet om de gamla
isländska sagornas hjältar. De förlora icke fattningen
äfven under sina största lidanden. Karin Ingmarsson
ser klart, att hennes man, som super, är dömd till
undergång, och hon tager kallt sina mått och steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
