Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
jadc i sin mån den historiska forskningen, hans berättelser på prosa:
förberedde realismen i vitterheten, och genom sin tidskrift
»Sovremen-nik» gav han lyftning åt den litterära kritiken. Men framför allt var han
skaldefursten, som bildade en hel skola av lärjungar (Kozlov, furst
Vja-zemskij, baron Delvig, Baratynskij m. fi.). Liksom Goethe, med vilken
han brevväxlat, hade han gudagåvan att poetiskt tillgodogöra sig alla
upplevelser och, trots den officiella förödmjukelsen vid hovet, kunde han
försona sig med världen, ty han uppsökte dess ljusa sidor i naturen,
konsten och kärleken.
Påskins något yngre samtida och själsfrände Michail Jurjevic Lem
montov (1814—1841) hade också tjusats av Kaukasien, där han hade
varit redan som barn och dit han
förvisades två gånger, och hans egen
härstamning från de skottska
högländerna drog honom ännu närmare till
Byron, med vilken han var andligt
befryndad genom sin kalla skepsis,
sitt sarkastiska världsförakt och sin
demoniskt lidelsefulla natur. Men
i olikhet med Puskin var Lermontovs
byronism originell: »Jag är ingen
Byron, jag är en annan. Men som
han är jag en förföljd främling i
världen, ehuru med rysk själ.» Och även
därutinnan var han.olik Puskin, att
han i sina kaukasiska berättelser
(»Hadzi-Abrek» och »Izmail-bej»)
sökte sina hjältar icke bland fångade
ryssar, utan hos de tappra,
frihets-älskande tsjerkesserna.
En byronsk idé förföljde
Ler-montov i hela lians oroliga liv: Lucifer-Kain, och den tog hos
honom form i den underbara dikten »Demonen», vari hans egen
demonism, lidelsefullhet, egoism, trots och vekhet sammansmält
till ett underbart helt mot bakgrunden av det kaukasiska
berglandskapet med österländsk mystik och gruziska sagomotiv.
Demonen, som förför furstedottern Tamara, är skalden själv, som irrar
hemlös omkring, trängtar efter det goda, syndar, ångrar sig och
syndar på nytt. Och lika gripande är den poetiska berättelsen
om »Klostergossen», som rymmer och njuter några dagars frihet.
Även den är en själsbikt, vari man läser en anklagelse mot hela
det nikolaiska systemet med dess ortodoxa tyranni och tsariska
13
Lermontov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
