Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND.
»Man måste tro på Ryssland, ty med blotta förnuftet kan man
ej fatta det.»
Greve Alexej Konstantinovic Tolstoj (1817—75) var likaledes en
skönhetsdyrkare, främmande för samhällsproblemen. Han öste dels
ur den gamla hjältediktningen från den varjagiska tiden, dels ur
Ukrainas och Krims naturskönhet. Men
han var mer historiker än skald
och vann sin berömmelse genom en
roman från Ivan den förfärliges tid
och en brett anlagd dramatisk
trilogi från Smutnoje vremja, »den
stora oredan» före den romanovska
dynastiens tronbestigning. Till den
fornslaviska världen drogs ock
Apol-lon Nikolajeviö Majkov (1821—77),
som i det storslagna dramat »Två
världar» behandlade brytningen
mellan hedendom och kristendom i
Rom.
Alla dessa skönlitterära yttringar
voro dock icke ägnade att bryta
udden av Nikolaj I:s reaktionära
narodnost och lyfta Ryssland ur
för-sumpningen. Det ryska samhället
vaknade icke av sådana locktoner.
Men andra krafter verkade, och det är ett vackert bevis på den
mänskliga tankens obetvinglighet, att märkliga inre rörelser uppstodo just
under Nikolaj I:s regering. Och det förlösande ordet kom från Ukraina.
Här möter oss bilden av en av Rysslands underligaste författare,
Nikolaj Vasiljevic Gogol (1809—52). Det ligger något nästan hemskt
över denna personlighet, som ingöt sin själ i livlösa föremål, men tog
anden ur människor, så att de blevo som levande lik. Vem annan
kunde ha skrivit en bok, som heter »Döda själar»? Han kom till Petersburg
från Dnjepr som en frisk vårfläkt. Hans »Aftnar på hemmanet i
Di-kanka» genomströmmas av en folklig lyrik, av en än satirisk, än
mystisk fantasi, som var moskoviten främmande, och hans präktiga
berättelse »Taras Bulba» lät den gamla kosacktiden stå upp med
idealiserad glans i den storryska litteraturen. Men några små skisser med
motiv från Petersburg — framför allt »Kappan», som för första gången
gav en inblick i tjänstemannaproletariatets eländiga värld — läto i
Gogol förmoda en ovanligt skarpsynt samhällsiakttagare, och detta be-
15
A. Tolstoj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
