Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
mens litterära urtyp (förebilden i verkligheten torde ha varit Bakunin),
sökte han i den sista romanen »Nov» (Obruten mark) åskådliggöra den
revolutionära rörelsens princip- och ändamålslöshet. Men den mottogs
med starkt ogillande av ungdomen, ty till djupet av den sociala
rörelsen mäktade Turgenev icke tränga (därtill var han för klen tänkare),
och bakom det unga släktets negativa omstörtningsplaner skönjde
han inga positiva mål. Av Turgenev lever för närvarande i Ryssland
knappast något mer än den gamle visionären, vilkens ockulta
fantasier godtagits av den nya mystiska skolan i’ den ryska
skönlitteraturen.
* * *
Vid Turgenevs sida nämnas två ryska författare, som i likhet med
honom utgingo ur Bjelinskij-Gogols skola, men överträffade alla sina
samtida och kastade sin mäktiga skugga icke blott över hela
århundradet, utan ock på det nya seklet: Dostojevskij och Tolstoj. Här ha vi
två äktryska snillen, som icke endast omplanterade västerländska
idéer i rysk jordmån som Puskin och Turgenev, utan ock mäktade
uttala nya ord och låta det »ruttna Västerlandet» uppfånga mäktiga
glimtar ur det ryska själslivets mörker. Och just genom sina väsentliga
olikheter kompletterade de varandra och bilda den syntetiska
föreningen av det ryska själslivets olika sidor. Dostojevskij var den
ortodoxe botgöraren, den kvalmiga stadens nervöse skildrare, den sjuklige
analytikern, som av konstnärligt tvång överflyttade sina inre
själsstrider på den yttre världen. Tolstoj åter var den kärnsunde bonden
och raskolniken, det ryska lantlivets episke diktare, vars personlighet
dock. oupphörligt träder fram ur hans episka verk.
Fedor Michajlovitf Dostojevskij (1821—81) avspeglade i sitt
underliga väsen å ena sidan allt det barmhärtiga och medlidsamma, som
finns i djupet av den ryska folksjälen, men å andra sidan ock allt det
lidande och elände, varpå det ryska livet är rikt. Han var en ortodox
grubblare och hade skådat djupt ned i det ryska själslivets mörka
avgrund av laster och brott. Hans litterära debut »Fattiga stackare»
(1846) — en novell i brevform — är en fortsättning på Gogols »Kappan»,
en psykologisk interiör ur det ryska ämbetsmannaproletariet, men utan
Gogols fantastiskt-mystiska inslag. För deltagande i en i själva verket
ganska harmlös politisk klubb, vars egentliga brott bestod i att den var
hemlig (ty offentliga klubbar voro ej då tillåtna) — den första hemliga
organisationen av borgerliga litteratörer — dömdes Dostojevskij till
döden 1848, men förvisades på schavotten till Sibirien, och detta fick
en avgörande betydelse för hans yttre och inre liv. Hans »Minnen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
