Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
vars makt dock avsåg endast monarkens och statens bästa, icke
samhällets. När detta byråkratvälde plötsligt störtade, fanns intet, som
med ens kunde ersätta detsamma. Det är för närvarande samma
negerande principlöshet som under Ivan den förfärliges skräckregemente,
men med den väsentliga skillnaden att folket nu är sin egen bödel.
Och dock fortlever i stillhet den ryska tanke, som fanns hos Puskin
och Dostojevskij, hos zapadniker och slavofiler. Ett barbariskt folk,
som med ens kunde alstra en Lomonosov, har dock andliga
framtidsmöjligheter, och bolsjevismens mara måste snart upphöra. Novellisten
Oligers konstnärsroman »Vårens fest» slutar med en lovsång över den
eviga kärleken, och i Kraseninnikovs »Fröknarna» framskymtar ett
framtidshopp: »Nya människor skaffa nytt liv och inrätta det på ett
nytt sätt. Ljuset skall tändas.» Och om dessa »nya människor»
drömde redan den ädle Cernysevskij.
Många vindar ha blåst fram över de östeuropeiska stepperna och
mycket vatten har »moder Volga» gjutit i Kaspiska havet allt ifrån
den tid, då Rjurik grundade en stat i det land, där det — enligt
Nestorkrönikan — »icke fanns någon ordning». Än i dag är det illa beställt
med den saken, och Ryssland erbjuder för närvarande skådespelet av
ett söndertrasat rike, vida mer kaotiskt än under »den stora oredans»
virrvarr före den romanovska dynastiens tronbestigning. Men just
därför att det ryska folket i politisk och kulturell mening ännu är så
ungt och outvecklat, får man icke misströsta om Rysslands framtid.
»Kolossen på lejrfötter» reser sig lätt nog igen, och Ryssland måste —
redan på grund av sin stora folkmängd — behålla sin ledande ställning
i den slaviska världen. Om Ryssland återuppbygges på federativ basis,
är den ledande ställningen förbehållen Moskva — icke Petersburg,
vars »tyska» namn man rentav sökt utplåna, och ehuru Ryssland på
grund av sin sorgliga historia, sin asiatiska byråkrati och sin
bysan-tiska ortodoxi ännu icke har kunnat göra någon väsentlig insats i den
europeiska kulturen, liar det i alla fall sitt eget nationella skaplynne
och en stor historisk mission att fylla i världshistorien som Europas
både bålverk och brygga till den asiatiska Orienten.
Västerut har Rysslands expansion varit uteslutande
militäriskt-aggressiv, och alla dess ansträngningar att med sig assimilera de västra
gränslanden alltifrån Finland till Ukraina ha varit fruktlösa, vilket
bäst visar sig av de starkt separatistiska nationalitetssträvandena under
världskriget. Men i öster slumra ännu outvecklade ryska krafter, och
Sibirien kan för Ryssland få en vida större betydelse än t. ex. Indien
för England. Alltifrån erövringen av Perm (1472) till
besittningstagandet av Amur-landet (1857) har det ryska elementet allt mer gjort
sig förhärskande i dessa asiatiska nejder. Tyvärr har Sibirien i långliga
ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
