Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UKRAINA.
Redan 1791 begav sig Vasil Kapnist till Berlin för att utverka preussisk
protektion mot Ryssland, ehuru fruktlöst. Det 1805 i Charkov
grundade ryska universitetet blev en bildningshärd även för den ukrainska
ungdomen, och bland de ryska dekabristerna funnos många ukrainare.
När universitetet i Kiev upprättades 1834 som ersättning för det i
Warschau stängda, övertog Kiev den nationella rörelsen, som i början
dock hade en rent litterär karaktär och som sådan ej sågs med misshag
av den ryska intelligensen. Pavlovskij hade 1818 utgivit en ukrainsk
språklära, och lillryska folkvisor publicerades 1819 och 1827 av
Tser-telev och Maximovic. Då Nikolaj Ivanovic Kostomarov (1817—85) hade
utnämnts till professor i historia vid Kievs universitet, grundade han
i förening med Pantelejmon Ivanoviö KuliS (1819—97) det s. k.
Kyrillo-metodievska sällskapet, som upptog dekabristernas planer om
Rysslands uppdelning i federativa stater, men utvidgade programmet på
panslavisk grund enligt kristligt demokratiska principer. Denna
hemliga förening blev dock snart upplöst, och de förnämsta deltagarna
oskadliggjordes.
Då den ukrainska idén tycktes kvävd i Ryssland, räddade den sig
till det ruteniska Galizien, där den lättare kunde vidmakthållas. Den
österrikiska censurens tryck var här mindre tungt, men dess mer
kändes beroendet av polackerna, som i Lemberg skapat en polsk
kulturhärd med universitet och bibliotek. Rutenerna strävade efter att få
detta kronland delat, och regeringen tycktes icke obenägen för dessa
separatistiska tendenser för att få en motvikt mot det polska
inflytandet. År 1848 konstituerades i Lemberg ett ruteniskt nationalråd,
Ho-lovna ruska rada, mot vilket polackerna bildade en russkij sobor.
Rutenerna kände sig instinktivt dragna till sina ryska bröder — av
antipatien mot polackerna — och därav begagnade sig slavofilerna i
Moskva med Pogodin i spetsen, ty »alla slaviska floder borde utgjuta
sig i det ryska havet». Denna ruteniska russofilism kulminerade efter
Österrikes nederlag vid Königgrätz, då man trodde, att Österrikes
ödestimma hade slagit. Goluchowskis förslag om latinska alfabetets
användning för ruteniskan (i stället för det cyrilliska) väckte en storm
av ovilja, och Jakov Holovatskyj — den förste professorn i det
ukrainska språket och litteraturen vid Lembergs universitet — förordade ett
gemensamt språk »från Karpaterna till Kamtjatka». Samtidigt
upprättades ock den ryssvänliga, på polska utkommande tidningen »Slowo
polskie», som 1902 blev organ för det storagrariska s. k. Podoliska
partiet.
Ett hinder för rutenernas anslutning till sina ukrainska bröder låg
i den religiösa frågan. Redan under Katarina II hade den unierade
metropoliten i Kiev avsatts, och efter 1840 tolererades inga unierade,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
