Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
fara för diktkonsten i att litteraturen blev ett fält för sociala
experiment på papperet. För den nya skolan blev den estetiska synpunkten
den viktigaste. Diktningen blev individuell och lade mer vikt på
själsskildringen än på den yttre handlingen. Men i olikhet med de »moderna»
i Ryssland förblev den nya skolan alltigenom nationell, återgick till
romantiken från »Dziady» och »Lilla Weneda».och fick sitt organ i
tidskriften »Zycie» 1887.
Den poetiske föregångsmannen var Adam Asmjk (1838—97), en
pessimist i Heines och Mussets anda, som i Tatrabergens storslagna
natur fann näring för sina
filosofiska grubblerier och, trots sin
resignation, behöll tron på evolution
och framåtskridande. I dramat
»Broder Lerche»förhärligade han
Polens nationella kraft i det förbisedda
Posen. Ännu längre gick Kazimierz
Tetmajer (f. 1865), med vilken
»de-kadensen» gjorde sitt intåg genom
den rena skönhetskulten och de
nervösa, temperamentfulla
kastningarna mellan livströtthet och
sinneslust. I dramer och noveller
förhärligade han konstens seger över
den sinnliga lidelsen. Även han tog
sin tillflykt till Tatra, men ej för att
kontemplera, utan för att inspireras
av fjällens vilda skönhet och av
bergsfolkets obändiga frihetslust.
Tadeusz Micinski (f. 1873) övergick
från det socialt-etiska till det mystiska i sina idealiserande och
symboliska revolutionsdikter, och Leopold Staff (i. 1878 i Lemberg) sökte i sin
episka reflexionsdikt »Mäster Twardowski» överflytta på den underlige
sagohjälten något av Nietzsches övermänniska. Trollkarlen från
Krakau vill göra människorna lyckliga, men mötes med misstro och måste
rymma fältet. Mest populär är Jan Kasprowicz (f. 1860 i Posen) med
sin tendensfria, men demokratiska diktning. Från en ursprunglig
optimism har han gått till en religiös pessimism, som i världen ser en kamp
mellan Kristus och Lucifer, tron och tvivlet, och han upptog
Kra-siriskis tankar i ny form.
I dramat ha polackerna stått främst bland de slaviska folken.
Sedan en stående teater upprättats i Warschau 1814, fingo de sin
Moliére i greve Alexander Fredro (1793-1876). En lång tid gick man dock
Asnyk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
