Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J UGOSLAV I A.
Clissa och Traü (Trogir) som centra, ingingo ar 1102 en personalunion
med den ungerske konung Kaloman och uppsögos 1520 i det
habsburgska väldet. Kroatien blev faktiskt en ungersk provins (»partes
adnexæ»), liksom Ukraina i den moskovitiska staten. Härigenom
kommo kroaterna under Roms kyrkliga inflytande och antogo den
latinska skriften. Serberna åter, som omkring 850 hade grundat ett
rike vid Drina, förlorade sin självständighet genom Kosovo-slaget
1389 (Bosnien och Hertsegovina föllo hundra år senare) och togo frän
Bysans den ortodoxa läran med den kyrilliska skriften. I Jugoslavia
stå sålunda två konfessioner mot varandra, vartill kommer en halv
million muhammedaner i Bosnien och Hertsegovina.
Den politiska pånyttfödelsen väcktes först i Serbien, där Svarte
Georg (Karagjorgje), stamfar till den nu regerande dynastien, år 1804
höjde upprorsfanan mot turkarna, och hans verk fortsattes 1815 av
Milos Obrenovic. Genom hat-i-sjerif av år 1830 fingo serberna
autonomi, egen furste och senat, suveräniteten erkändes av
Berlinkongressen 1878, och 1882 proklamerades det serbiska konungadömet. Under
hela århundradet blev Serbien skådeplatsen för yttre och inre strider.
Där stodo två dynastier mot varandra, där kämpade furstemakten
med oligarkien (senaten), och sedan kronan med parlamentet. Milos
hade givit landet en konstitution 1835, men regerade fortfarande med
patriarkalisk (icke »upplyst») despotism. Parlamentet (skupstina),
vartill fröet hade lagts genom en synod år 1805, fick avgjort Överhand,
och under Alexander Karagjorgjevié (1842—58) uppstod det liberala
partiet, som representerades av den intelligenta ungdomen. Efter den
författning, som Rist i6 1869 införde, blev stämningen konservativ
oeh ryssvänlig, men när Ristié efter Berlinkongressen icke ville gå in
på Österrikes fordringar rörande handelsfördrag, kallade furst Milan
l ill regeringen det austrofila framstegspartiet (naprednjak). Men efter
1888 blev det radikala bondepartiet dominerande och Milans
abdi-kering (1889) och mordet på kung Alexander (1903) påskyndade
decen tralisationen.
Kroatien fick genom kompromissen med Ungern 1861 autonomi i
inre angelägenheter (egen kultus-, civil- och justitieminister) med en
av ungerska regeringen utnämnd banus (vicekonung eller ståthållare),
men finanser, härväsen m. m. bestämdes i Budapest, och kroaternas
krav på statsrättsligt erkännande av »trojedina kraljevina» (det
tredubbla kungariket Kroatien, Slavonien och Dalmatien) förblev ett
önskemål. Dalmatien, förut venetianskt, kom genom Wienkongressen
i Österrikes ägo. Efter Österrikes avskiljande från det Tyska riket
spårades federativa ansatser, och trialismen d. v. s. idén om Sydslaviens
uppgående i Habsburg som en tredje huvudfaktor, fick anhängare.
lir»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
