Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräckelsen slog sina armar omkring honom. Den unge
krigaren hade härvid så när släppt tömmarne alldeles ifrån
sig och eldigt besvarat den opåräknade omfamningen, men
hejdade sig i samma ögonblick, tog ett kraftigt tag i
tömmarne och förde åkdonet så tillbaka i dess rätta hjulspår.
Då faran af en stjelpning härmed var undanröjd, lät
Hanna sina armar och händer åter intaga deras vanliga
plats, i det hon utropade:
“Min Gud, hvad jag blef rädd!“
“Förlåt mig, Hanna, jag skall nu se bättre upp!“
sade Lejonhjerta, höll för ett ögonblick in hästen, fattade
den unga flickans hand och förde den eldigt till sina läppar.
Hon drog visserligen handen tillbaka, men helt sakta, —
och i nästa ögonblick fortsatte man färden, precist som
om ingenting hade passerat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
