Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hell dig du ädle! Mången sorg
I hjertats borg
Du stillat. Aldrig tomhändt nöden
Gått bort. Du delat med dig bröden.
Och alltid du såg mången gäst
Uppå din fest.
En hvar, som till din boning kommer,
Der finner vänskaps sköna blommor.
(Här sneglade deklamatören åt höger, der mamsell
Hanna hade sin plats.)
Här slutar jag enfaldelig
Min sång till dig.
O, må du först i sena åren
Med heder läggas ned på båren!“
Hvad föremålet för denna hyllningsgärd inom sig tänkte
om magisterns poem, låta vi vara osagdt, men högt uttalade
han sin tacksägelse derför. Derefter fördelade sig gästerna
åter på olika håll, hvarvid så väl assessorn som hans son
och dagens skald tills vidare qvarstannade hos damerna.
Kommissarien, fanjunkaren och sektern, hvilka alla tre
voro toddygubbar, återvände deremot till det rum
hvarifrån de utgått.
“Det var mig en huggare till magister, att skrifva vers,“
sade kommissarien, “det hade jag knappt trott honom om.“
“Åh, han är ju lärd karl, han,“ menade fanjunkaren,
“men till och med jag har skrifvit vers i min dag. Åh,
jag har varit med om så många “bragder“, må herrarne tro!“
“Det håller jag visst inte otroligt,“ inföll sekter
Lundberg litet spetsigt, “kära bror är ju militär, och af en sådan
kan man alltid påräkna ett bragdrikt lif. Men hur var
det med poesien?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/slundbergs/0033.html
