Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort, hon torde falla om hans hals eller till hans
fötter och utropa: "res icke! far icke längre än
hit!" Hvad kan inträffa då med honom? Kan det
icke ske, att en under botöfningstiden i
hemlighet renad kärlek nu bryter sig fram ur hans
innersta håg, och att han, just i och med känslan
häraf, finner sin botgöring kunna sluta och ingen
nemesis mer behöfvas? Kan han icke vid blicken
på sin fallne son, vid blicken på Biancas
förlåtelserika huldhet, mildras också han — mildras
emot sig sjelf? Månne icke han (i likhet med hvad
menniskor så ofta göra med åtskillige af sina
planer) kan ändra sin penitensplan och beslutet att
resa efter hat, på det sättet, att han i stället
stannar qvar? Mån han icke bygger ett litet
kapell i skön romantisk stil vid pastanjetens rot,
der Ramido fallit; går dagligen dit vid sin
älskade Biancas sida, dröjer der en timme vid en kär
urna, går åter hem, och tillbringar ett långt lif,
ej som en Falaniches munk, men som en riddare
åter, hvilken nu lärt känna kärleken, lifvet och
skönheten bättre; hvilken genom välgerningar och
godhet emot fattiga medmenniskor lär sig
frambära åt Gud ett högre och bättre offer, än det
hat kunde vara, som han förut sökt samla öfver
sitt eget hufvud. Hvem vet?
Härvid utropar herr Hugo utan tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
