Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm—Berlin—Friedrichsruh—Stockholm mars 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då flyglarm blåstes och vi fingo se några
amerikanska jaktplan vid horisonten i färd med att
angripa några militärförläggningar i närheten.
Vi hoppade naturligtvis genast ur planet, och när
vi kommo ut på flygfältet, fingo vi se de
amerikanska maskinerna närma sig med stor hastighet.
Vi kastade oss ned i en löpgrav, och omedelbart
därefter brusade nio jaktplan fram över våra
huvuden, under det att kulsprutorna spelade för
fullt. Anfallet varade i flera timmar. När det
var över, uppsökte jag den tyske flygplatschefen
och frågade honom, varför han inte låtit några
av sina egna maskiner gå upp — jag hade sett
dem, väl camouflerade, vid flygfältets utkanter.
Han ryckte på axlarna och svarade: »Nog har
jag flygplan. Men jag har inte en droppe
bensin. De är för mig fullständigt värdelösa.»
Tyska trupper på reträtt, på vägarna kring
Hamburg, vid Neu-Brandenburg och andra
städer... Små, oordnade grupper, nästan
vapenlösa, nästan lika modlösa som flyktingarna från
öster, soldater som fått klart för sig, att kriget
var förlorat, att detta var slutet. Jag såg
grupper av upp till en plutons storlek, som hade
endast två gevär. När jag påpekade detta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
