Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friedrichsruh—Berlin—Hohen-Lüchen—Flensburg—Lübeck 19—24 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste avlivas. Adolf Hitler var våren 1945 en
psykiskt och fysiskt sjuk man. Minst av allt var
han i stånd till några heroiska bedrifter. Att han
fattade sitt beslut att stanna kvar i Berlin och
där möta slutet, berodde säkerligen på att han
visste, att han i vilket fall som helst inte hade
lång tid kvar att leva. Det är framför allt för
det tyska folket av synnerlig vikt, att detta
faktum klarlägges: det finns ingenting heroiskt över
Adolf Hitlers död. Skildringarna av hans
hjältemodiga slutkamp äro en ren myt. Han dog som
en hetsad man och som en feg man — lika feg
som så gott som alla hans drabanter i
upplösningens dagar visade sig vara. Det ödesdigraste
som kunde inträffa är, att det tyska folket
känner sig manat att sätta upp Adolf Hitler på en
piedestal.
Överläggningen fortsatte.
H.: I den situation, som nu uppkommit, anser
jag mig ha fria händer. För att skona så stora
delar av Tyskland som möjligt från en rysk
invasion, är jag villig att kapitulera på västfronten
för att låta västmakternas trupper snabbast
möjligt rycka österut. Däremot är jag inte beredd
att kapitulera på ostfronten. Jag har alltid varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
