Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm—Odense—Aabenraa—Köpenhamn—Stockholm 24 april—7 maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhandlingar komma inte vidare att kunna äga
rum.
Jag har sedermera ändrat uppfattning på
denna punkt. Den publicitet, som på detta tidiga
stadium gavs mina förhandlingar, blev i själva
verket av avgörande betydelse, i positiv mening.
Den resulterade nämligen i att ett mycket viktigt
beslut plötsligt revs upp. Det var efter allt att
döma från början beslutat att Himmler efter
Hitlers död skulle bli tyska rikets ledare. I följd av
offentliggörandet av Himmlers
kapitulationserbjudande ändrades emellertid detta. I stället för
Himmler utsågs storamiral Dönitz. Det är
mycket tvivelaktigt, om de allierade någonsin skulle ha
velat uppta förhandlingar med Himmler, så
fruktansvärt komprometterad som han var inför hela
världen. Med Dönitz gick det betydligt lättare.
Han var ju i första rummet militär, han kunde
som sådan inverka på den tyska krigsmakten på
ett helt annat sätt än Himmler, och han var i de
allierades ögon mindre oangenäm att förhandla
med än Gestapochefen. Himmler lär senare ha
sagt Schellenberg, att han var mycket besviken
över att ha blivit förbigången. Å andra sidan
sade han, ansåg han läget så allvarligt, att alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
