Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm—Odense—Aabenraa—Köpenhamn—Stockholm 24 april—7 maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete vid utväxlingen av tyska och allierade
krigsfångar.
Så kom då den 1 maj och därmed, på kvällen,
det budskap, som millioner människor sedan
åratal tillbaka väntat på och längtat efter: Hitler
var död. »Vår ledare Adolf Hitler har stupat»,
förkunnade storamiral Dönitz i sitt radiotal.
»Vid slutet av hans kamp och hans orubbligt
raka livsväg står hans hjältedöd i rikets
huvudstad... Ledaren har utnämnt mig till sin
efterträdare.» Och i en dagorder till den tyska armén
uttalade Dönitz: »Den störste hjälten i den
tyska historien har lämnat scenen.»
För mig innebar denna hjältedöd, att —
såvitt jag kunde finna — utgångspunkterna för
mina förhandlingar helt rubbats. Jag hade
tidigare på dagen omedelbart efter min återkomst
till Stockholm haft en konferens med excellensen
Günther och kabinettssekreteraren Boheman,
och jag trodde då alltjämt, att en lösning av
kapitulationsproblemet skulle vara möjlig. Nu hade
det hela kullkastats. Det var inte Himmler som
placerats i den utslagsgivande ställningen. I
stället för honom hade storamiral Dönitz utsetts till
Hitlers efterträdare. Och Dönitz manade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
