Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan om äktenskapet. Berättelse från Steiermark af K. P. Rosegger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En predikan om äktenskapet.
Berättelse från Steiermark
af K. P. Rosegger.
Hela den lilla byn S:t Stasen är i jäsning. Brådskan
har räckt hela dagen.
Kyrkplatsen och gatorna äro rensopade, och det
händer något sällsamt: man sopar också utanför sina
egna dörrar.
Slaktaren har tagit lifvet af två kalfvar och lika
många grisar och har dessutom några fler i reserv, som
morgondagen kan komma att kosta lifvet, om
främ-lingarne strömma riktigt talrikt hit.
Bagaren bakar tusentals kringlor, men har ändå en
aning om att det är för litet. Värden på »Kransen»
har hela dagen sysslat i källaren. »Dumhufvuden»,
säger han, »när det varit så dåligt år, då är det
minsann en konst att ha goda viner.» Lyckligtvis förstår
han konsten att göra dem så goda, att de glida ned.
»Att det skall bli kyrkfest kan man ju strax se på
alla judarne, som komma tågande med sina knyten»,
säger gamle Steffel, som sitter utanför sin dörr och ser
på, huru krämarne resa sina stånd på den öppna platsen
vid den af två torn prydda kyrkan. Dennas port är
smyckad med en krans af löf; under linden vid
kyrkogårdsmuren spikas upp en predikstol af ohyflade bräder,
ty sådana sommardagar talar prästen hellre i det fria
än i den kvafva kyrkan; gamle Steffel har emellertid
den tanken, att för prästen är det en smal sak att
predika i skuggan af trädet, värre är det för åhörarne, som
få stå barhufvade i solskenet, och då är det ej
underligt, att Spelar-Mickel alltid säger, att de goda före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
