Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - II. Hörbergs ungdom och utbildningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då jag var vid ett halft års ålder, och (som nyss nämndt är)
var mycket eländig, gjorde mina Föräldrar sig all möda för att
få botemedel för sitt sjuka barn. Ibland flere rådgifvare, kom
ändteligen en vandrande quinna (om jag mins rätt, skall den
sagt sig vara en Lappländska): hon gaf detta rådet, att Fadern
skulle med viggar eller kilar klyfva stammen på en frisk och
vårande björk, som vore stående norr om boningsstället, och
det med så vid öppning, att barnet utan möda kunde tagas
deremellan; sedan skulle Fadren och Modren en Thorsdags
morgon innan solens uppgång gå nakna med sitt sjuka barn,
att tre gånger taga det igenom den öppnade stammen, och
sedan skulle kilarna tagas ut, så att björken åter kunde våra
tillsammans; då skulle bråcket och all min sjukdom försvinna
i samma mån, som björken läktes. Hvad hände? Öppningen
var gjord något i trångaste laget, och kilarna oförsigtigt
indrifvna. Föräldrarne hade näppeligen fått mig igenom tredje
resan, förr än kilarna flögo ut och öppningen tillslöts. Man
kan lätt drömma om den häpnad, och glädje tillika, som kom
öfver Föräldrarne! Denna händelse berättade ofta min Moder
för mig med både nöje och rysning.“ —
Vid fem års ålder började Pehr att läsa och skriva för sina
föräldrar. Men redan vid 9 år måste han ut att förtjäna sitt
bröd. Han anställdes först någon tid som barnskötare i trakten,
i lön för vilket han fick “ett par vantar och ett gammalt
skrälle till fiol“. Gossen var musikalisk, och fiolen blev sedan
mången gång hans sällskap och hans tröst. Stundom gick han
omkring under vintrarna i bygden och lät höra sin fiol, under
det hans lilla syster Johanna sjöng till spelet. Om somrarna
var han i regel ute som vallgosse, ehuru han rätt snart blev
led vid tjänsten: “sysslan passar intet mitt humör“. En gång
— han var nu fjorton år gammal — hände honom det oerhörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
