Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - VIII. Konstnärspersonlighet och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bristfälliga figurteckningen. Han hade visserligen studerat
efter levande modell vid akademien, och hemma använde han
stundom sådan; men här träffar man den svagaste punkten i
hans utbildning: det nakna kunde han nästan aldrig framställa
korrekt eller naturligt. Sällan lyckas honom det kvinnliga
behaget, sällan det barnsliga och det lekfulla. De manliga
gestalterna äro bättre och isynnerhet gubbfigurerna. Andakten och
sinnesfriden lågo honom nära, icke den fulla blomstrande kraften.
Till hans förtjänster höra den ädla och rena uppfattningen,
den klara och rika kompositionen, den ofta storslagna
grupperingen, som präglar hans religiösa målniningar; därtill komma
färgernas samverkan och spelet av ljus och skugga samt det
ofta präktiga perspektivet. Hörberg strävade också han, efter
stora effekter, en verkligt monumentalitet. Den dramatiska
livfullheten är också omisskännelig i många av hans bilder, men
genom teckningens ofullkomlighet bli ställningarna ofta
konstlade eller tvungna.
Man har kallat Hörberg “tidens förnämsta koloristiska
förmåga“. Detta är väl sagt med hänsyn till den avtagande
färgstyrkan i vårt måleri vid 1800-talets början. Ett bland Hörbergs
största anlag var också hans färgsinne. Man ser i hans
färggivning djupa motsättningar, men också harmoni och en varm:
helton — skada blott att denna ofta åstadkommes genom
en brunaktig “hopsåsning“! Han kunde sällan bestå sig det
bästa färgmaterial; hans färg verkar ofta tjock och grumlig.
Även ljuseffekterna vinnas stundom på ett konstlat sätt; men
för ljusdunklet hade han annars stor förkärlek och lyckades
däri ej sällan.
Framförallt tilltalar dock den levande andakten hos
konstnären själv, som ger värme och lyftning åt bilderna.
Det centrala hos Hörberg var och förblev det religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
