Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiskt nationella riktningen i vår litteratur och dess småländska rötter - III. P. H. Ling och den nordiska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyftning på de gammalnordiska förhållandena, på den götiska
kraften eller nordbornas gudavärld började i dylika dikter
framträda och här gingo Ling och Tegnér i spetsen. —
Det är 1810 som Ling först offentligen framträder som skald
i nordiserande riktning. En tillfällighetsdikt till kronprinsen
Karl August är en förberedelse, Gylfe — om än troligen något
förr än denna författad, men först sedan tryckt — blev det
avgörande slaget.
Sveriges nyvalde kronprins, den dansk-norske Kristian eller,
som han här kallades, Karl August hade mötts av det svenska
folket med de största sympatier och de största förhoppningar.
Med honom skulle frid i Norden inträda och — kanhända —
hela Nordens enhet åvägabringas; i hans enkla, flärdfria
personlighet skulle det äktnordiska bondeidealet i högsta och
ädlaste form förverkligas. Ej minst i Skåne hälsades han med
jubel, och när han i maj 1810 besökte universitetsstaden,
strängade skalderna sina lyror: vid besöket å universitetet var
det Tegnér, som i en kraftig, högstämd dikt, vilken i flera fall
förebådar “Svea“, hyllade honom, och då prinsen ville åse de
gymnastiska övningarna å fäktsalen, där Ling nu visade prov
på sitt kroppsövningssystem, var det fäktmästaren själv som
steg fram och uppläste en dikt till hans ära. Dess början lyder:
Det var en tid — en manna-tid, då Göten
med lika lugn, med lika mod
drack gillets mjöd, drack kampens blod;
Då sköldmön högt i vikingsmöten
sitt tunga hövding-märke höll
och främst i kampen stred och föll.
Det var en tid, då Riddarns lans
var skarp och blank, liksom hans öga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
