Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiskt nationella riktningen i vår litteratur och dess småländska rötter - IV. Lings litterära genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sjöng de fäders segersång,
och sög se’n mjödhornets fradgande brädd.
Men, lik den töckniga vinternatt,
så mörk, så tårögd på ätthögen satt
den tappre Gylfe, pansarklädd.
“Hvi suckar den starke Gylfe än?“ —
så röto hans kämpar — “Till strid! Till strid
Här tråna dina modiga män.
Upp! Än är det tid
att vinna din rövade Aura igen.“ —
Men, lik den töckniga vinternatt,
så mörk, så tårögd på ättehögen satt
den starke Gylfe, pansarklädd.
Han hov mot havets avlägsna strand
sin ännu blodiga kämpahand,
men sjönk se’n på sin ljungväxta bädd.
“Nej!“ — röt han liksom fjällstormen vild —
“Nej! Evigt hon är från mitt famntag skild.
I den mäktiga rövarens hand
står min trolovade där!
Förgäves hon gömmer sin Gylfes bild.
Förgäves hon stavar, sorgsen och rädd,
det namn jag skrivit i havsbräddens sand. —
Ack, ensam klagar Gylfe här;
ack, ensam, ensam han är,
förskjuten och hädd.“
“Hur rik, hur fager min furstliga brud!
Hon stod där i fjällets snövita skrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
