Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 SMÅ LJUSGLIMTAR.
sig till hvila på spånor och halm i en vrå.
Drängen, som tidigt på morgonen kom ut, fann
henne där med det lilla barnet, som tycktes
vara blott ett par veckor gammalt. Blek och
eländig låg hon där och såg nästan ut, som om
hon redan varit död. Hjälp tillkallades hastigt;
man bar varsamt in den sjuka i folkstugan, lade
henne på en bädd och ägnade henne alla de
omsorger man i hast kunde hitta på, som det
tycktes dock utan framgång.
-— Stackars kräk, sade huspigan
medlidsamt och torkade sig i ögonen, under det hon
sprang in i stora byggningen för att kalla på
herrskapet; nog är det ynkligt ändå att dö på
det där viset och inte få ligga som en kristen
människa i sin säng.
— Hitåt, Anna, Lovis, hvar håller ni hus,
människor, hvad vill det här säga, skrek patron
Haglund, som kommit ända ut i köket och
funnit äfven det folktomt.
— Åh, kära patron, kom ut i stugan och
se — och frun med, utropade Anna.
De voro snart därute. Den döende låg
tyst och stilla, det märktes knappt, att hon
andades. Barnet kved sakta, där det hvilade i
mor Karins, mejerskans, armar. Patronen såg
sig omkring i stum häpnad, men hastigt
uppfattade han ställningen.
— Hur har hon kommit hit, frågade han.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
