Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LIFSUPPGIFT. 29
sedan ämnade jag komma hem som en fin herre,
och då, tänkte jag, skulle jag nog bli välkommen.
— Ack Gottfrid, kära barn, kunde du tro
så om dina föräldrar? Och tänk om du kommit
hem först flera år härefter, är du säker om att
du då skulle hafva funnit oss kvar i lifvet? Ser
du ej, huru gammal jag blifvit?
Han svarade ej. Det hade blifvit sig så
alldeles olikt i hemmet; han tyckte sig aldrig
hafva rönt så mycken kärlek och hjärtlighet af
sina föräldrar. Det kändes godt att komma in
i det för honom iordningställda rummet, där
allt var ordnadt med den vänligaste omtanke
för hans trefnad. Nu skulle han trifvas hemma,
det kände han, och fadern skulle ej få orsak
till missnöje.
— Har du tid, mamma, att gå ifrån dina
göromål just nu, frågade patron Haglund följande
dag, julaftonen. Det är så vackert att vara där
klockan 12, när julen ringes in.
Hon stod redan färdig att gå.
— Se, det var riktigt vackra kransar. Jaså,
du har tagit af de hvita kameliorna, som voro
utslagna, och satt dit. Ja, det var bra.
De gingo till kyrkogården, och Gottfrid
följde med. Under vägen fick han höra om
den lille fosterbrodern, som han förut knappt
vetat om; och fastän han var långt ifrån att
genomskåda alla direkta och indirekta följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
