Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU ANDERSSONS UPPOFFRING. 41
— Nej hör, så han hostar, den stackarn,
tänkte fru Andersson, under det hon steg upp
för den sista trappan. Jag får väl lof att gå
in sedan och höra efter huru det är med honom.
Hon öppnade dörren till sitt eget lilla nätta
och trefliga rum.
— Torka nu tassarna, Olle, kom ihåg, att
det är nyskuradt.
Olle sparkade eftertryckligt i en liten
trasmatta vid dörren, ditlagd, som det tycktes, för
detta ändamål.
— Nu sätta vi på kaffepannan och få oss
en liten tår, sade fru Andersson och började
syssla vid kakelugnen, alltjämt småpratande med
Olle, som bekvämt lagt sig till ro på sin egen
matta i vrån mellan sängen och eldstaden.
— Tyst, jag tror det kommer någon på
vinden — hvem kan det vara? Jag känner icke
igen stegen. Jaså, det var någon bekant till
Sandbergs, det går i deras dörr. Nej, nu
kommer det hit ändå.
En knackning hördes.
— Var så god och stig in.
— Nej, hvad ser jag -— är det icke
friherrinnan, som gör sig så gemen och kommer och
hälsar på mig! Nå, det var då en för
obegripligt stor glädje.
— Ja, när jag nu ändtligen en gång kommit
till Stockholm, tyckte jag det skulle vara roligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
