Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 SMÅ LJUSGLIMTAR.
minsann ej många öres förtjänst; men tyckte
hon inte ändå, att det var för dyrt, och ville
pruta på den? Så kom fadern i detsamma och
skulle gå ut, och då sade hon åt honom: pappa
lilla, mina ridbiljetter äro slut, jag måste ha
pengar med mig i dag. Och konsuln han
skrattade och sade, att det var aldrig någon ände
på infall och upptåg och allting kostade pengar,
och så tog han upp sedlarna och gaf henne
tjugo kronor, det såg jag att det var. Och jag
tänkte på Fredrik och hur svårt det var för oss
att få ihop något åt honom.
— Kära Hedda, vi få ej tänka på det sättet.
Det är ju att hafva lust till sin nästas hus.
— Om jag bara kunde komma ifrån och
hade några hus att gå och hjälpa till i, så kunde
jag alltid förtjäna något. Men jag har ju aldrig
gjort sådant förut och kan ej gå från barnen
heller.
Fru Andersson hade tyst åhört de båda
makarnas samtal. Det var något däri, som
träffat henne djupt. Fadern hade sparat ihop
femton kronor för att möjligen kunna bereda
sin son en bättre framtid, och hon hade aflagt
en lika stor summa till skatten för Olle. Hon
tog snart afsked och gick in till sig.
Den där tanken lämnade henne ingen ro,
och ändå sträfvade hon ihärdigt emot att tänka
den till slut. Då hon på kvällen slog upp sin bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
