Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhålla, hade friherrinnan sagt, och det hade
hon hållit med om. Hon hade egentligen aldrig
gjort sig reda för hvad födan för hunden kunde
gå till. Hon gaf honom mest af sin egen mat,
ty han åt nästan hvad som helst. Litet skrapkött
kunde hon väl köpa ibland på torget, och
mjölken gick kanske sammanlagdt ej till så litet,
ty den tyckte Olle om. När allt räknades ihop,
torde det väl ända ha gått till några öre om
dagen, fyra eller kanske fem. Det blef ända
en Jiten summa på året, det kunde fru Andersson
nog tänka sig, ehuru hon ej förmådde på
rak arm säga huru stor den kunde bli. Tänk,
om de penningarna i stället användts för att
åtminstone om söndagarna bjuda Sandberg på
litet stärkande mat, hvaraf han var i så stort
behof?
Hvad behöfde hon oroa sig för Sandbergs?
Han var ju nästan frisk nu och skulle återtaga
sitt arbete, och Fredrik kunde väl nöja sig, om
han också ej finge komma högre upp i världen.
— Skall jag taga vara på min broder?
Hvad I hafven gjort en af dessa minsta, det
hafven I ock gjort mig.
Nog ville hon gärna göra hvad Gud bjöd
och älska sin nästa som sig själf. Men icke
skulle hon väl därför vara skyldig att offra sin
oskyldiga glädje och skiljas från det trogna
djuret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
