Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hunden följde henne så förtroendefullt och visste
ej, att hon förde honom till döden.
— Abraham var villig att offra sin enda
son, skall jag då icke kunna offra ett djur,
tänkte fru Andersson och sväljde gråten.
Det gick hastigare och lättare med det
sista, än hon tänkt. Allra mest kände hon sig
tröstad af den vissheten, att Olle alls icke
förstått hvad man ämnade företaga sig med honom.
Hon gick hem, kastade en blick på mattan,
där han brukat hafva sin plats, drog ut
byrålådan och tog fram de femton kronorna. Därpå
gick hon öfver vinden och knackade på
grannarnas dörr.
De sutto just och åto middag. Fru
Andersson var litet förlägen för huru hon skulle
framställa saken.
— Det är nu på det viset, ser Sandberg,
att jag hade de här pengarna aflagda för något
som de nu icke behöfvas till, och jag tänkte
därför, att de kunde användas för Fredrik. Och
så har jag tänkt som så, att jag kanske kunde
hjälpa till litet ibland och laga maten och se
efter de små barnen, eftersom jag just icke har
något särskildt att göra, och så kunde Hedda
då få mera tid att gå ut och förtjäna. Jag tror
säkert, att hon kan få arbete hos generalens,
jag skall gärna gå dit och rekommendera henne.
Stor blef öfverraskningen och tacksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
