Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6O ^MÅ LJUSGLIMTAR.
de tro aldrig, att man kan ha något ondt, om
man ej lägger sig till sängs.
—: Hvem skulle också icke blifva bedragen
af ett så blomstrande och ungdomligt utseende,
inföll majoren.
— Ack, hvilka artigheter de militärerna
förstå sig på att säga! Men ytan är ej att rätta
sig efter, min bäste major; ifall jag skulle tala
om alla mina lidanden, som ingen vet om —
mina nerver t. ex. -
— Ah, min allra bästa fru borgmästarinna,
utropade majoren förskräckt, ni skulle ej
åstadkomma annan verkan därmed än att vålla äfven
mig ett djupt lidande — deltagandets —
— Jag talar heller aldrig därom, svarade
borgmästarinnan undergifvet, jag vill visst icke
plåga min omgifning, ingen skulle ändå förstå
mig. Men nog tyckes det i alla fall, att en
läkare af intresse för sitt kall om också ej
för sin patient, borde kunna ägna sin
uppmärksamhet för en stund åt dylika
meddelanden.
— Utan tvifvel, det vore ej mer än hans
ovillkorliga skyldighet, svarade majoren
tankspridd, tilläggande inom sig: åtminstone är det
icke min, så mycket är nu säkert, och väl är
det. Den arma karlen! Jag undrar visst icke
på att han håller sig undan. Fasligt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
