Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. 7 g
— Det har du rätt i, och han hade rätt i
hvad han sade, han med, den där herrn. Se
bara på de rika, hur de lefva i ståt och
öfverflöd. Hvarför skall den ena människan ha sä
mycket mer än den andra? Den ena har fått
rikedom och allt möjligt godt, en annan skall
gå och släpa och träla i all sin dar och kommer
aldrig längre. Jag har just icke tänkt på det
där förut, men nu begriper jag, att det är
orättvist.
— Och att det ej bör fortfara längre, sade
den unge smeden stormodigt. Nu ha vi fått
de som öppnat ögonen på oss, de skola också
hjälpa oss att komma till vår rätt — om det
än skall gjutas blod.
— Se upp, ljöd i detsamma en befallande
röst; en pisksmäll hven förbi och lämnade ett
rödt märke på Kolar-Antons kind.
En liten nätt vagn, dragen af två lifliga
hästar, ilade i samma ögonblick förbi de båda
vandrarne, som hastigt drogo sig åt sidan af
vägen. Det var de unga från herrgården, som
voro ute och åkte. Studenten körde för sina
två fullvuxna systrar.
— Ser du, sade Anton med gnistrande
ögon och tog på den svidande fläcken; ser du
det här märket? Hvad säger du om det?
— Att ni har fått underskrift och sigill på
det han sade där borta, svarade smeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
