Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medan vi hafva tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 04 SMÅ LJUSGLIMTAR.
— Hvad menar du, frågade Emil, i det
han såg upp med en frånvarande min.
— Han är ohjälplig, förklarade Emy; han
har ingen aning om hvad som föregår omkring
honom, när han fått fatt i en sådan där lunta.
Om himlen ramlade, skulle han visst icke märka
någonting ändå.
— Jag tycker verkligen, sade öfversten,
som nu hunnit hämta sig frän sitt nederlag, att
flickorna kunde hafva tid att gå och hälsa på
henne ibland. Det vore ej mer än en skyldig
uppmärksamhet mot den enda äldre anförvant
jag har här i lifvet.
— Jag har varit där en gång i höst,
yttrade Emy, det är jämt dubbelt så mycket
som Astrid.
— Det är verkligen mycket illa, återtog
öfversten; man borde icke bemöta en så nära
och gammal släkting på det sättet. Hon har
alltid varit god och vänlig mot oss, och hon
gjorde mycket för mig, då jag var ung. Och
nu är hon gammal och sjuklig, och ingen
af oss besöker henne. Det är mycket illa i
sanning.
— Jag har varit hos henne flera gånger
under hösten, sade öfverstinnan med värdighet;
men du får ursäkta, att det verkligen icke
varit mig möjligt under den sista tiden. Jag
var där dagen efter grefvinnan Z:s supé. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
