5. Men han vart genomborrad av våra synder; han vart krossad av våra missgärningar. Vår frids tuktan (låg) på honom, och i hans sår vart helbrägdagörelse åt oss. 6. Vi gingo alla vilse som får, vi vände oss var och en till sin väg, och Herren lät allas vår missgärning träffa honom. 7. Misshandlad vart han, och han var nedböjd, och icke öppnade han sin mun — liksom fåret, som till slaktning föres, och liksom ett lamm stilla tiger för dem, som klippa det — och han öppnade icke sin mun. 8. Från ångest och från dom vart han tagen, och i hans samtid vem betänkte, att han bortrycktes ur de levandes hand av mitt folks missgärning, straff åt dem. 9. Och man tilldelade honom hos ogudaktiga hans grav och hos en rik i hans marterdöd, därför att han intet orätt hade gjort och intet svek var i hans mun. 10. Och det behagade Herren att låta honom krossas; han gjorde honom krank. När hans själ utgivit skuldoffer, skall han få se säd och länge leva, och Guds behag skall i hans hand lyckas. 11. Av sin själs vedermöda skall han se (sin lust); han skall mättas; genom sin kunskap skall han rättfärdiga, min tjämare, rättfärdiga många, och deras synder skall han bära. 12. Därför skall jag giva honom lott bland de många, och med de starka skall han skifta rov, därför att han utgav i döden sitt liv och vart räknad bland missgärningsmän, och han bar mångas synd och bad för missgärningsmännen.