han uppstå. När han sedan greps i örtagården, sade han.: Såsom mot en rövare haven I kommit ut med svärd och stavar; då jag varje dag var ibland eder i templet, så sträckten I icke ut edra händer emot mig, men detta är eder stund och mörkrets makt (Luk. 22: 52 f.). 97. När man inför sådana Herrens ord frågar: Vem var det, som marterade Kristus ? så gives endast ett svar: Det var människor, brottsliga människor, uti vilka mörkrets makt hade tagit gestalt. Märk: icke Guds makt utan mörkrets makt! Dessa människor handlade såsom verktyg åt mörkrets furste. Redan i det första evangeliet om Kristus heter det: Ormen skall krossa hans häl (1 Mos. 3). Hans häl — det är hans mandom, genom vilken han söndertrampade ormens huvud — denna häl krossades av ormens bett, i det att Herren vart korsfäst. Men ännu tydligare höra vi detta i Frälsarens liknelse om vingårdsherren i Matt. 21. Vingårdsherren hade till vingårdsmännen, åt vilka han utlejt sin vingård, förgäves sänt flera sina tjänare för att höra efter frukt. Vingårdsmännen dräpte dem. Då sände han äntligen sin son sägande: De skola hava försyn för min son (v. 37). Men vingårdsmännen hade icke försyn för honom utan kastade ut även honom och dödade honom. Tänk, vilken märkvärdig framställning av Herren själv! 98. Men huru predika apostlarna om samma sak? Låt-om oss höra! I sin predikan på Nya testamentets första pingstdag säger Petrus: Jesus från Nasaret, en man, som av Gud blivit för eder vitsordad genom kraftiga gärningar och under och tecken, som Gud gjort genom honom, såsom I ock själva veten, honom, som efter Guds fastställda råd och förutseende var utlämnad, to gen I genom laglösa mäns