verklig sjukdom. De äro sinnessjuka och det ofta i mycket hög grad. Och nu vore det ju högst märkvärdigt, om han, som är kommen just för att göra de sjuka helbrägda och predika förlossning för de sönderslagna, skulle bortkasta dem för det, att de lida av en naturlig sjukdom. Vore han verkligen en sådan frälsare, så vore han sannerligen icke värd alla de lovsånger, vilka ljuda omkring hans tron i himmelen. Tänk, om han en dag skulle komma till sin Fader och säga: ”Fader, den och den hade du ock givit mig; han bad, att jag skulle hjälpa honom, och hans hjärtas ångest var ofta mycket stor; men han var så sjuk, att jag lämnade honom efter på vägen!” Vad vore då kvar av allt det stora, som evangelium predikar om honom? Ingenting, alldeles ingenting — ord — ord — bara ord — bara munväder! Men nej, sådant skall aldrig hända. Himmel och jord skola förgås, men av allt det, som Herren talat, skall icke en prick förgås. Ditt svårmod kan väl göra din väg full av nöd, men till himmelen skall du. Det är Guds goda behag, och i Herrens Jesu hand skall det lyckas. Annars är hans frälsareära förlorad. 333. Många Guds barn stå ock i en mycket svår yttre ställning. Det gives troende hustrur, vilka måste lida outsägligt av sina ogudaktiga män och tvärtom; det gives troende barn, vilkas hem äro för dem såsom ett helvete, där allting är anlagt på att draga deras hjärtan bort från Herren o. s. v. Man måste säga: Det är ett under, om dessa skola bliva bevarade. Själva frukta de också ofta det värsta. Men det undret skall Herren göra. Det är Faderns behag och därmed punkt. I Kristi hand är det lagt, och i hans hand skall det lyckas. Vore trångmålen ännu många tusen gånger större, så skulle dock resultatet bliva det- 16. — Smärtornas man.