Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Smittosamma sjukdomar i matsmältningsorganen - 17) Närvfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
DE SMITTOSAMMA SJUKDOMARNA OCH HEMMEN
och hållet öfverlämnas åt läkaren. Hufvudvikten ligger
på dieten, och det gäller att härvid in i minsta detalj noga
följa läkarens föreskrifter. Närvfeberns utgång beror på
dieten och den allmänna vården, mindre på receptet. Om
den sjuke får den ena eller andra medicinen spelar vid
närvfeber en mycket underordnad roll.
Ett par synpunkter angående behandlingen torde vara
af vikt för hemmen att känna, nämligen att de
närvfebersjuke icke böra få svälta, samt att de behöfva den största
möjliga hvila och ro.
Det ligger i sakens natur, att det vid en så långvarig
och tärande sjukdom, som närvfebern, skall vara af stor
vikt, att kroppen får så mycken näring, som
matsmältningsorganens tillstånd medger. Det är till kroppens lifskraft,
vi sätta vår lit i striden mot närvfebern, och det är därför
nödvändigt att kroppen underhålles med föda. Den
närvfebersjuke skall därför ständigt, natt och dag, hafva till
hands den föda, vanligen mjölk, som läkaren ordinerat,
så att han, när han vill, kan förtära något däraf. Det är
alldeles oriktigt, att endast ge närvfeberpatienter de vanliga.
måltiderna. De kunna ej äta så mycket åt gången och
behöfva därför äta många gånger under dygnets lopp för
att få tillräckligt.
Den andra fordran, på hvila och ro för närvfebersjuke,
är icke mindre viktig. Man bör icke prata med dem, icke
oroa dem med tal om deras dagliga förehafvanden, affärer
eller dylikt, eller yttra sig om deras tillstånd, ty det är
skadligt för dem och irriterar dem. Och detta gäller icke
blott, då febern är hög utan äfven under tillfriskningsstadiet.
Det finnes talrika exempel på att patienter, som varit i det
närmaste feberfria och känt sig fullt friska, efter en stunds
samspråk med besökande återfått sin feber och sjuknat
om, eller i allt fall fått sitt tillfrisknande fördröjt. Man
får ej lita på de sjukes uppgift, att de orka med, ty de
kunna ej rätt uppskatta sina krafter. Efter samtalet kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
