Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Smittosamma sjukdomar i blodet - 18) Pästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DE SMITTOSAMMA SJUKDOMARNA OCH HEMMEN
Denna stad innehades då af ett italienskt folk,
genuesarna, som där utstodo en belägring af mongoler från
Asien. Bland dessa mongoler uppstod nu päst, och de
hittade därvid på det afskyvärda stridssättet att med sina
kastmaskiner inkasta de af pästen angripnes döda kroppar
i den olyckliga staden.
Snart besegrade pästen både belägrare och belägrade,
och bäggedera spriddes i vild flykt öfver södra Ryssland
och till Italien.
En italienare, Gabriele di Musis, som med några
följeslagare på ett fartyg flyktade från Krim till Italien i slutet
af 1346, skrifver i en efterlämnad berättelse:
»Ve, hvilken jämmer! Af de många, som reste med
oss, voro knappast 10 kvar. Vi landade och beträdde
våra hem. Fränder och vänner skyndade oss välkommande
till möte, Ve oss! Vi förde med oss dödens pilar, vi,
som under det de omfamnade och kysste oss, tvungos att
med vår andedräkt, med våra ord mot dem utgjuta
mördande gift. Den ena familjen försvann efter den andra.
Knappast trenne dagar lefde den, som blef smittad, och
snart fanns icke rum mer för några grafvar.»
Under de följande bägge åren, 1347 och -48, spred
sig pästen med förfärande hastighet öfver Italien och
Frankrike. Den italienske skalden Petrarca skrifver om dess
framfart: » Ve mig! Ve oss! Sorg öfver allt. Öfver
allt fasa. När har någonsin sådant varit sett eller hört.
Husen tomma, städerna öde, fälten oskötta, vägarna täckta
med lik. En fasansfull ödslighet öfver allt. Fråga
historici! De tiga. Fråga läkarna! De stå bestörta. Skulle
du kunna tro det, o eftervärld? Vi själfva, som se allt
detta, tro det knappast, och likväl öfvertyga oss de hopade
liken, de smärtsamma förlusterna, att det icke är någon
dröm. O du lyckliga eftervärld, som ej erfar all denna
jämmer, du kanske tager detta mitt vittnesbörd för en
dikt. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
