Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adelcrantz, Carl Fredric - Adell, Arthur - Adelsköld - Adelsköld, Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adell
10
Adelsköld
Claes Adelsköld.
därmed flera studieresor till
Tyskland, Frankrike och Italien. I sina
inredningar arbetade A. helt i den
rådande franska smakens anda, och han
skapade också vid denna tid det mest
fulländade ex. vi äga i Sverige på
utpräglad rokokoarkitektur, näml. det
lilla lustslottet Kina vid
Drottningholm (1763). Från samma tid stamma
också teatrarna vid Drottningholm och
Ulriksdal, men redan där kan man
iaktta en dragning åt nyklassicismen,
som i A:s följ. verk tog sig allt
starkare uttryck. År 1767 påbörjade han
Adolf Fredriks kyrka, som stod i
huvudsak färdig 1774, men två år senare
framlade han nya ritningar till torn
och gavelfasad i strängare klassisk
stil, vilka också kommo till
utförande. Av ett planerat slottsbygge vid
Fredrikshov kom endast den nuv.
flygeln till stånd (1772—76), och ett
av konungen stadfäst förslag till
univ.-bibl. i Uppsala stannade av
ekonomiska och andra skäl på
papperet. Samma öde drabbade hans stort
anlagda förslag till ordnande av
bebyggelsen på Helgeandsholmen, och
bron över Norrström, som godkänts
av Gustav III 1781, kom först senare
och då i något förändrad form till
utförande under ledning av A:s
lärjunge E. Palmstedt. Det förnämsta
av A:s verk, operabyggnaden vid
nuv. Gustav Adolfs torg (1777—82),
nedrevs 1891. Ritningarna hade
uppgjorts i intimt samarbete med
Gustav III, vars närmaste rådgivare i
konstfrågor A. var fram till tiden för
konungens italienska resa 17S3.
Därefter avtog hans inflytande och även
lians skaparkraft. Hans verk
omfattade även kyrkor och privathus,
förutom inredningsarbeten i de
kungliga slotten, och präglades av
förfining och sinne för goda proportioner.
Som repr. för den tidigare gustavian-
ska stilen inom arkitekturen intar A.
en plats för sig. — Hans verksamhet
sträckte sig emellertid även över
andra områden. Så tog han initiativet
till Ritareakad:s ombildande till
Må-lare- oeh bildhuggareakad. (1767),
vars första preses lian blev. Han var
också dir. för det franska
teatersällskapet i Stockholm 1753—71, för
hovkapellet 1764—95, led. av Vet. akad.
och Vitt. akad. och organisatör av alla
större hovfester och högtidligheter.
A. var en av sin tids finast bildade
män med mångsidiga kulturella
intressen. Hans oegennytta och
offervilja bragte honom slutl. till ruin;
han dog utfattig. •—- A. upphöjdes
1766 i friherrligt stånd; ättegrenen
utslocknade med honom. — Ogift. —
Litt.: C. R. Nyblom, "Minne af C. F.
A." (Sv. akad:s handl. 1891). Th. N.
Adell, Arthur Gotthard, präst,
teolog, f. 25 mars 1894 i Örtomta skn,
östergötl. län. Föräldrar:
folkskolläraren Aooel A. och Emilia Jonsson. —
A. avlade studentex. i Linköping
1911, teol. kand.-ex. i Uppsala 1919
och prästvigdes i Linköping s. å. Efter
förordnande som v. komminister i
Hägerstad och Oppeby 1920 blev han
ständig adjunkt i Motala 1922,
komminister i Vreta kloster och
Stjärnorp 1923, v. komminister i
Storkyrko-förs. i Stockholm 1929,
domkyrkovice-pastor i Lund 1930 och kyrkoherde i
Söderköping och Skönberga 1938. -—
A. har nedlagt ett intresserat och
betydelsefullt arbete för
gudstjänstlivets förnyelse inom sv. kyrkan. Vid
flera tillfällen har han studerat
kyrkomusik i Tyskland, Schweiz och
England och är sedan 1926 red. och
ansvarig utgivare av "Tidskrift för
kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv",
sedan 1942 benämnd "Svenskt
gudstjänstliv". Bland hans skrifter må
nämnas "Nukvrkliga kasualtal. I.
Skriftetal" (1922), "Nya testamentet
på svenska 1526" (1936),
"Primäröversättarna i Nya testamentet 1526"
(1938). Tills, med K. Peters har han
utgivit serien: "Evangelisk tidegärd"
(1925, 1927, 1933, 1936—38). — Gift
1920 med Malin Ribbing. D. L.
Adelsköld. Släktens äldste kände
medl., Anders (f. omkr. 1601), enligt
traditionen en skotsk adelsman
tillhörande den urgamla klanen Macdonald
av Islay oeh Kintvre, skall omkr. 1615
efter ett misslyckat uppror ha flytt
till Sverige och lidit skeppsbrott vid
Torekov på Skånes kust, där han
upptogs av en murmästare i Hälsingborg
vid namn Hanis. Efter denne kallade
lian sig Hansson och gifte sig med sin
räddares dotter. Barnen till hans
yngste son, kyrkoherden Thomas
Andersson (f. 1626, † 1692), antogo
släktnamnet Thomæus efter faderns dopnamn.
Thomas Anderssons sonBon, prosten i
Ravlunda Andreas Thomæus (f. 1704,
† 1777), blev genom sina söner Jöran
och Thomas stamfar för de ännu
fortlevande släkterna Thomæus och
Thomée. Andreas Thomæus’ tredje son,
landshövdingen Johan Christian
Thomée (f. 1737, † 1798), adlades 1773
under namnet A. till följd av de
förtjänster han inlagt vid Gustav III:s
statskupp och blev stamfar för den
ännu fortlevande ätten A. Han var
farfar till politikern major Claes A.
(se nedan).
Adelsköld, Claes Adolf, militär,
järnvägsbyggare, politiker,
författare, f. 7 sept. 1824 på Nolhaga vid
Alingsås, † 1 okt. 1907 i Stockholm.
Föräldrar: ryttmästaren vid Västgöta
dragonreg. Jean Anders A. och Sofia
Ulrika Tham. — Ehuru A. av
ekonomiska och familjeskäl först trätt in
på den militära banan — han blev
1840 volontär vid Göta artillerireg.
oeh avlade 1844 officersex. — ägnade
han sin fritid åt att föl i a den
tekniska undervisningen vid Chalmerska
slöjdskolan i Göteborg och blev
student i Lund 1842. Sin egentliga insats
har han gjort som järnvägsbyggare.
Tillfälle att medverka vid
järnvägsbyggena fick han 1849, då han som
nivellör kom att ta det första
spadtaget på den första sv. järnvägen, den
lilla Frykstabanan mellan sjön
Fryken och Klarälven. Den var avsedd
för hästdragkraft och bestämd att
ansluta sig till och komplettera
sjö-och kanaltrafiklederna. A. hade sedan
ledningen av flera liknande
järnvägsbyggen i Värmland, blev chefsingenjör
vid byggandet av Gävle—Dala järnväg
1855, hans första större verk, och
ledde därefter fram till 1870-talets mitt
anläggningen av flertalet viktigare
enskilda järnvägar i Sverige. Han blev
chef i norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet 1857, major i Väg- och
vattenbyggnadskåren 1862 och chef i
mellersta väg- och
vattenbyggnadsdistriktet 1865. Det beräknas, att A.
uppgjort förslag till eller planlagt
järnvägar i Sverige och Finland med
en sammanlagd längd av c: a 4 000 km
samt själv utfört eller kontrollerat
bortåt en tredjedel därav. Han var
även framstående som bro- och
hamnbyggare och som ledare av
sjöavtapp-ningar och kanaliseringsarbeten. Han
tog 1875 avsked, måhända främst på
grund av sitt utpräglade
självständighetsbegär och sina politiska
intressen, och hans bana som
praktiserande ingenjör var därmed slut. Åren
1876—93 tillhörde han Första K. och
slöt sig där till dess liberala och
fri-handelsvänliga grupp. A. blev led. av
Vet. akad. 1870 (preses 1892—93) och
har för denna författat flera minnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
