Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Afzelius, Fredrik Georg - 6. Afzelius, Anders Johan - 7. Afzelius, Ivar - 8. Afzelius, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afzelius
27
Afzelius
5. Afzelius, Fredrik Georg,
filosofisk skriftställare, f. 7 dec. 1812
pä Haglösa i Films skn, Uppsala län,
† 19 mars 1896 i Uppsala. Föräldrar:
bergslagsläkaren vid Dannemora
gruvor Carl Johan A. och Kristina Öberg.
— A. studerade från 1829 i Uppsala,
där han blev fil. kand. 1835 och fil.
mag. 1836, utnämndes till docent i
praktisk filosofi 1838 och var adjunkt
i teoretisk och praktisk filosofi 1842
-—93. I Uppsala läns
hushållningssällskap var han sekr. 1866—94,
innehade kommunala uppdrag och
företrädde som medl. av
lantmannapartiet Uppsala stad i Andra K. 1873—
75 och Uppsala län i Första K. 1878
-—84. — Som filosof slöt han sig till
den hegelska skolan och utkämpade
bl. a. en häftig strid med
boströmia-nen P. Genberg, som kraftigt
kritiserat ett av A:s arbeten, "Hegelska
philosophien". A. gjorde sig till
språkrör för hegelianismen även i t. ex.
tidn. Intelligensbladet, vars ansvarige
utgivare han var 1844—45. Hans för
sin tid förtjänstfulla läroböcker i
logik och psykologi vunno stor
användning. — Gift 1847 med Edla Sofia
Elisabet Richert. N. B.
6. Afzelius, Anders Johan,
skald (pseud. Afze), f. 13 dec. 1817 i
Alingsås, † 14 jan. 1865 i Simrishamn.
Föräldrar: kontraktsprosten Lars
Peter A. och Tullia Elisabet Brun.
Brorson till A. 4. —A. blev student i Lund
1839 och avlade kansliex. 1S47. När
slesvig-holsteinska kriget bröt ut
1848, gick A. ut som frivillig på dansk
sida, visade prov på personligt mod,
dekorerades med Dannebrogen och
steg till premiärlöjtnant 1849. Efter
återkomsten till hemlandet inträdde
han i tullverkets tjänst och avancerade
slutl. till tullinspektor i Simrishamn
1855. Från hans studenttid i Lund
härrör bl. a. diktsamlingen
"Vårminnen" (1845). Minnen från Danmark,
framställda i en av O. P.
Sturzen-Becker påverkad vardaglig ton, återges i
"Frids- och stridsbilder på vers och
prosa" (1850). A. tonsatte själv egna
dikter. Ledig från tulltjänsten, som
föga passade honom, bodde han 1857
—58 i Göteborg, där han skrev i
Handelstidn. och tillhörde Viktor
Rydbergs umgänge. Melankoli och
långvarig sjuklighet drevo honom till
sist att förkorta sitt liv. — Gift 1)
1849—51 med danska premiärdansösen
Auguste Vilhelmine Nielsen; 2) 1858
med Marie Louise Ljunggren. N. B.
7. Afzelius, Johan Fredrik Ivar,
jurist, ämbetsman, politiker, f. 15 okt.
1848 i Uppsala, † 30 okt. 1921 i
Stockholm. Son till A. 5. — Efter
mogenliets-ex. i Uppsala 1867 inskrevs A. s. å.
vid univ. därstädes och blev jur. fil.
kand. 1868 och jur. utr. kand. 1873.
Då han ägnade sig åt juristbanan,
anknöt han till släktens traditioner —
morfadern var den berömde
lagreformatorn Johan Gabriel Richert. — Sin
praktiska skolning i domarvärv fick
A. hos sin blivande svärfar,
häradshövdingen J. Richert i Luggude
domsaga, den store Richerts brorson, som
i många år gått som biträde och
ställföreträdare i dennes domsaga.
Betydelsefull för A:s vetenskapliga
utveckling blev särskilt studietiden vid
Leipzigs och Göttingens univ. (1874
—75). Han fördes där under ledning
av prof. Windscheid och Jhering
djupare in i den romerska rätten än den
tiden var vanligt i Sverige. Efter
hemkomsten fullbordade han den i
Tyskland påbörjade gradualavhandl. "Om
cession af fordringar enligt svensk
rätt", disputerade 1877 för jur. utr.
drsgrad och utnämndes s. å. till
docent i sv. allmän lagfarenhet och
romersk rätt vid Uppsala univ. samt
1879 till e. o. prof. i processrätt —
han hade då utgett den märkliga
av-handl. "Om parts ed såsom
proces-suellt institut" (1879; 2:a uppl.
1915). Bland A:s övriga arbeten
märkas "Grunddragen af
rättegångsförfarandet i tvistemål", som han utgav
på offentligt uppdrag (1882), och "Eget
erkännande i civilprocessen" (1889),
som tillkom under hans arbete på en
rättegångsreform. A. övergick 1880
till att biträda Nya lagberedningen
vid arbetet på den nya
rättegångsordningen och var sedermera led. av
sjölagskommittén 1882—87 — arbetet
ledde bl. a. till 1891 års edition av den
nya sjölagen, som A. sedan utgett
och kommenterat i flera uppl. —
vidare led. av Nya lagberedningen och
av Förstärkta lagberedningen 1886. A.
blev revisionssekr. 1886, tf. byråchef
för lagärenden 1889 och justitieråd
1891(—1902). Under 1890-talet togs
han nästan helt i anspråk av sin
domarverksamhet, men från år 1902
kunde han åter ägna sig åt lagstiftningen,
nu ss. ordf. i den huvudsakl. på hans
initiativ tillkomna Lagberedningen,
som syftade till en planmässig
revision av 1734 års lag. Under A:s
ledning utarbetades ett omfattande
förslag till ny jordabalk, varav
bestämmelserna om nyttjanderätt till fast
egendom 1907 och om exekution i fast
egendom 1912 vunno laga kraft. —
A. var stadsfullmäktig i Stockholm
1893—99 och led. av Första K. 1898
—1903 samt 1905—15. A:s
moderatkonservativa grundåskådning förde
honom genast till minoritetspartiet i
kammaren, det "moderata" partiet,
ss. det senare kallades. A. var led. av
partiets förtroenderåd och en kortare
tid partiets ordf. (1910—11), led. av
talmanskonferensen 1903 och 1907—
Ivar Åfzelius.
11 samt kammarens talman 1912—15.
Otvivelaktigt har A. haft ett
betydande inflytande inom sitt parti, tills
detta 1912 uppgick i Första K:s
nationella parti, och därigenom även
inom Första K. i dess helhet. Detta
gäller dock främst juridiska frågor,
mindre rent politiska; han synes icke
heller själv ha velat intaga en ledande
politisk ställning. Som riksdagsman
medverkade A. kraftigt till
genomförandet av 1907 års lag om
nyttjanderätt till fast egendom och understödde
de norrländska arrendelagförslagen
1907 och 1908. Det är belysande för
hans humanitära och sociala
uppfattning, att han 1908 motsatte sig
prygelstraffets införande och 1903 i Första
K. genomdrev ett förslag om arvsrätt
för barn utom äktenskapet. Åren 1910
—18 verkade A. som president i Svea
hovrätt och var led. av Permanenta
skiljedomstolen i Haag 1905—21.
—-A., som hade vidsträckta kulturella
intressen, blev bl. a. hedersled, av
Vitt akad. 1903, led av Vet. akad.
1905 och av Sv. akad. 1907 samt blev
jur. hedersdr i Kristiania 1911. A.
hade ett vinnande sätt och en stark
vilja och var lysande som talare och
debattör. Han var sin tids främsta sv.
auktoritet inom rättsvården. — Gift
1883 med Anna Richert. — Litt.:
essä i T. Hedberg, "Minnesgestalter"
(1927); W. Sjögren i Vet. akad:s
årsbok 1922. G. U.
8. Afzelius, Jon Arvid,
läroboksförfattare, f. 26 juni 1856 i Västerås,
† 7 okt. 1918 i Göteborg. Föräldrar:
sedermera rektorn i Arboga Lars
Hezechiel A. och Maria Sofia Aurora
Winblad. Sonson till A. 4. — Efter
mogenhetsex. i Örebro 1875 inskrevs A.
s. å. vid Uppsala univ., där han blev
fil. kand. 1880. Efter studier
utomlands blev han e. lärare vid Göteborgs
handelsinst. 1882 och fast lärare där
1894. Han blev fil. hedersdr vid Göte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
