Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Almkvist, Johan - 3. Almkvist, Sune - Almlöf, Anders - Almlöf - 1. Almlöf, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almkvist
60
Almkvist
Johan Almkvist.
1900, läkare vid polikliniken där 1903
—08 ocli överläkare vid sjukhuset
Eira 1908—11, blev docent i
syfilido-logi vid Karol. inst. 1912 och var prof.
där i samma ämne 1913—34. —
Genom sin ställning vid ovannämnda
sjukhus och läroanstalt liksom
genom sin rika forskarverksamhet och
omfattande enskilda praktik (sedan
1901) har A. utövat ett betydelsefullt
inflytande pä könssjukdomarnas
bekämpande i vårt land. Bland hans
över 100 vetenskapliga arbeten av
huvudsakl. syfilidologiskt, serologiskt
och dermatologiskt innehåll märkas
särskilt de, som behandla
kvicksilverförgiftningen. I talrika populära
arbeten har lian behandlat
sexualveten-skapliga och sexualmoraliska ämnen
samt framträtt som oförskräckt
förkämpe för den s. k. nakenkulturen.
Bland hans skrifter i folkupplysande
syfte märkas "Hälsa och nakenhet"
(1932), "Sexuell kultur" (1933),
"Trohet och otrohet" (1934) samt
"Kärlekens ansvar" (1935). — Gift
1898 med sjukgymnasten Lisen
Bram-stedt. P. H. T.
3. Almkvist, Sune Lison, läkare,
idrottsman, f. 4 febr. 1886 i Uppsala.
Son till A. 1. — A. blev student 1905,
med. kand. 1912 i Uppsala samt med.
lic. 1918 i Stockholm. Han blev 191S
underläkare vid S:t Eriks sjukhus,
var amanuens vid S:t Görans sjukhus
1919—20 och är sedan 1929 läkare vid
Stockholms stads norra poliklinik
samt har sedan 1920 bedrivit en
omfattande privat praktik. — A. är en
framstående idrottsman och har
särskilt utmärkt sig som bandyspelare.
Han blev bl. a. sv. mästare 11 ggr
1907—20. Redan som skolpojke skrev
han sina sedermera internat, kända
bandyregler, ocli han har grundat Sv.
bandyförb., vars ordf. han är sedan
1925. Även i tennis, fotboll och golf
har A. stått i mästarklass. Han vann
i tennis bl. a. Kungens kanna 1918 och
var medl. av sv. olympialaget i
fotboll 190S. — Gift 1) 1917 med Greta
Ålander, † 1928; 2) 1928 med Li
Wærn. S. L., G. T.
Almlöf, Anders, sjökartograf, f.
30 maj 1793 i Markims skn, Stockholms
län, † 22 april 1858 i Stockholm.
Föräldrar: soldaten Flinta och Anna
Matsdotter. — A., som blev
skeppsgosse 1804 och sjöofficer 1811, deltog
sedan 1816 i ett stort antal
sjömätningar i sv. insjöar och vid kusterna.
Han var tf. lotsdir. flera gånger från
1841, blev kommendörkapten 1S44,
chef för Sjökartekontoret 1849,
kommendör och lotsdir. 1854 samt led. av
Krigsvet. akad. 1829. — A. var en
framstående sjökartograf, som haft
stor betydelse för det sv.
sjökartevä-sendets utveckling och modernisering.
Han planlade utgivandet av
segelhandboken "Den svenske lotsen" och
bekämpade hemlighetsmakeriet vid
utgivandet av sv. sjökort, vilket
medförde risker för sjöfarten i fredstid
utan att uppvägas av påtagliga
fördelar i krig. I sitt arbete
"Hydrografien» uppkomst, fortgång och
närvarande tillstånd uti Sverige" (1841)
redogjorde han för det sv.
sjökartevä-senidets utveckling och betonade
nödvändigheten av att utan njugghet
upprätta goda kartor över kusterna.
— Gift 1831 med Lovisa Kristina
Carlström. S. L.
Almlöf, skådespelarsläkt, som
härstammar från bondesonen Lars
Persson Alman († 1773), soldat för Lilla
Almö, Skarab. län. Dennes son Nils
(f. 1765, † 1813), kammartjänare hos
Karl XIII, antog namnet A. En yngre
son till honom var skådespelaren Nils
Wilhelm A. (A. 1), far till
skådespelaren Knut A. (A. 2), gift med
skådespelerskan Betty Deland (A. 3).
1. Almlöf, Nils Wilhelm,
skådespelare, f. 24 mars 1799 i Stockholm,
Nils Almlöf. Målning (detalj) av K. V.
Nordgren (Dramatiska teatern).
† 27 febr. 1875 därstädes. Föräldrar:
kammartjänaren Nils A. och Maria
Lovisa Éerbelein. — A. studerade
först medicin, blev chirurgiæ studiosus
1816 och följ. år e. o. kontorsskrivare
vid Stockholms stads uppbördskontor.
Då han samtidigt verkade som kantor
och organist, ådrog sig hans vackra
stämma prof. E. Du Puys
uppmärksamhet och föranledde hans antagande
1818 som elev vid K. teatern. Följ.
år debuterade lian som Bohemund
i Kotzebues "Korsfararne" och erhöll
1820 kontrakt som "aktör och
sångare". Sitt sceniska genombrott gjorde
han som Leicester i Schillers "Maria
Stuart" 1821. Därmed inleddes en
lysande konstnärsbana, helt knuten till
de k. scenerna, från 1863 genom
livstidskontrakt. A:s ståtliga gestalt,
uttrycksfulla manliga drag och
aristokratiska väsen förenades med en stor
begåvning för teatern. Titelrollerna i
bl. a. "Falkland" och Duvals
"Shakespeare kär" stadfäste hans anseende.
Ett k. resestipendium beredde
honom 1828 möjlighet att besöka Paris,
där den framstående skådespelerskan
mademoiselle Mars tilldelade honom
hedersnamnet "den svenske Talma".
Sin största sceniska triumf firade lian
som Hugo i Müllners sorgespel
"Skulden" (1830). Han uppträdde med
aristokratisk grandezza som Don
Cesar i Moretos "Amanda" och väckte
åskådarnas fasa som Frans Moor i
Schillers "Rövarbandet". Hans styrka
låg inom tragedin, där lian enligt tidens,
spelsätt fick breda på med kraftiga
färger, medan lian hade föga sinne för
de finare skiftningarna och de lyriska
inslagen. A. var "genom hela sitt
skaplynne alexandrinens och den heroiska,
versens deklamator par préférence, och
länge efter sedan den romerska togans
djupa och plastiska veck upphört att
drapera sig omkring hans axlar,
omslöto de ännu hans recitation ock
gåfvo den en prägel af högtidligt
allvar och dröjande, långsamt majestät"
(Fr. Hedberg). I denna stil utförde han
bl. a. titelrollerna i Schillers
"Wallensteins död" och "Fiesco", i
Shakespea-res "Othello", "Macbeth" och "Hamlet"
(där han även gestaltade andra roller,
främst Polonius’), samt i
Delavignes-"Marino Falieri", Dunois i Schillers.
"Orléanska jungfrun", Filip II i
densammes "Don Carlos" och lörd
Bolingbroke i Scribes "Ett glas vatten".
Däremot hade han ringa anlag för det
komiska facket. — När 1840-talet
medförde en omsvängning till större
realism inom skådespelarkonsten
liksom på andra områden, förmådde den
då nära femtioårige A. lägga om sitt
spelsätt och framträdde efter
studieresor till utlandet på scenen utan de
forna stora maneren i skick och åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
