Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almqvist, Pehr Vilhelm - Almqvist-Brogren, Gertrud, författarinna, se s. 70 - Almroth, Nils Wilhelm - Almström - 1. Almström, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist-Brogren
71
Almström
ingenjör därstädes 1877. Han var
prof. i väg- och vattenbyggnadskonst
vid Tekn. högskolan 1877—1903 och
tillika medl. av dess styr. 1890—1901.
Han blev led. av Lantbruksakad.
1885 och av Vet. akad. 1897. — A. har
blivit berömd som väg- och
vattenbyggare och har bl. a. utfört den 115 m.
långa bron över Dalälven vid
Domnarvet 1874—75. — A. var en av den
högre tekniska undervisningens
främsta målsmän i Sverige och
banbrytaren för den moderna
civilbyggnadskonsten på vetenskaplig grund.
Som prof. vid Tekn. högskolan införde
han den s. k. grafostatiska metoden,
enligt vilken de byggnadsstatiska
problemen behandlas på
geometrisk-grafisk väg, och han blev även i
vetenskapliga tidskr.-uppsatser dess
förste förkämpe inom den sv.
ingen-jörsvetenskapen. Han utgav det
värdefulla standardverket "Lärobok i
grafo-statik" (1882; 2:a fullst. bearb. uppl.
1894) och "Föreläsningar i
brobyggnadslära" (1900—01). Som
föreståndare för Tekn. högskolans fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst och
ypperlig föreläsare har han utövat
stort inflytande på den nya
civilin-genjörsskolan. Inom Sv.
teknolog-fören. grundades på hans initiativ en
särskild avd. för teknisk
undervisning, vars förste ordf. han var. —
Gift 1867 med Laura Mathilda
Cnattingius. N. B., S. R.
Almqvist-Brogren, Gertrud,
författarinna, se s. 70.
Almroth, Nils Wilhelm,
kemist, myntdirektör, f. 9 april 1797 i
Stockholm, † 31 okt. 1852 på
återvägen från resa i Holland. Föräldrar:
medicinalrådet doktor Nils A. och
Eleonora Karolina Elisabet
Hagströmer. — A. avlade hovrättsex. i
Uppsala 1814 och bergsex. 1815, blev
amanuens vid Bergskollegiets
myntkabinett 1815 och myntproberare 1817.
Nils Wilhelm Almroth. Gipsplakett ay L.
Ahlborn.
Under en studieresa 1819, bl. a. till
franska och tyska myntverk, hade
han sällskap med sin lärare
Berzelius och kom därunder i beröring
med utlandets förnämsta
naturforskare. Han utnämndes till lärare i
kemi och naturkunnighet vid
artilleriläroverket å Marieberg 1821, var
led. av myntkommittén 1822—30,
erhöll prof:s titel 1824, blev
mynt-och bergsproberare 1833 och
över-dir. för Mynt- och kontrollverken
1835. Han blev led. av Krigsvet. akad.
1823, Vet. akad. 1825 och
Lantbruksakad. 1832. — Under A:s ledning
erhöll det sv. myntverket omsider en
tidsenlig organisation. Myntet och
Kontrollverket förenades till ett enda
ämbetsverk, som först stod under
Bergskollegiets överinseende men fr. o.
m. 1838 på A: s initiativ frigjordes
därifrån, så att dess ställning blev i viss
mån självständigare. Därjämte
införde A. nya maskiner och
arbetsmetoder för myntprägling och
sedeltillverkning. Genom täta utlandsresor
stod han i ständig kontakt med
utlandets tekniska och vetenskapliga
framsteg. Han utgav även en lärobok
i kemi (1834) och sysslade med
salpeterindustrin och förbättringar inom
kruttillverkningen, varvid han tidvis
arbetade på Berzelius’ laboratorium.
Hans reseberättelser, manuskript m.
m. finnas bevarade i Vet. akad:s och
K. myntets arkiv. — Gift 1823 med
Dorotea Amalia Theel. — Litt.:
biografi i Vet. akad: s handl. 1852. N. B.
Almström. Släkten härstammar
med stor sannolikhet från Almunge
skn i Uppland. Äldste kände stamfar
var e. o. stadstjänaren och
tullvaktmästaren i Stockholm Lars Olof A.,
farfar till industriidkaren och
politikern Robert A. (A. 1). Bland dennes
barn märkas Annie A. (f. 1867, †
1927), gift med amiral ArvidLindman
(f. 1862, † 1936), och industrimannen
Harald A. (A. 2).
1. Almström, Adolf Fredrik
Robert, industriidkare, politiker, f. 19
aug. 1834 i Åmål, † 17 sept. 1911 i
Stockholm. Föräldrar: apotekaren Per
Olof A. och Sofia Charlotta Gjöreke,
— A., som tidigt blev faderlös,
måste vid unga år förtjäna sitt bröd.
Han anställdes 1850 vid Rörstrands
porslinsfabrik, avancerade 1855 till
verkmästare efter studieresor i
England, där han utbildade sig vid de
förnämsta porslinsfabrikerna, 1863
till teknisk disponent och 1893 även
till administrativ chef, vilket han
var till 1909. När den
traditionsrika 1700-talsfabriken i samband med
den industriella utvecklingen
förvandlades till ett modernt företag med
massproduktion, gjorde A. en
betydelsefull insats i omdaningsarbetet, i det
Kobert Almström.
han införde flera tekniska nyheter och
förbättringar och även livligt
intresserade sig för anläggandet av ett
dotterföretag i Finland. Under den tid
han var verksam i företaget steg
pris-kurantvärdet av dess tillverkning till
det femdubbla, och Rörstrands
anseende på världsmarknaden får i hög grad
tillskrivas A:s praktiska blick och
erfarenhet, som förenades med en
grundlig teoretisk utbildning. Som
fabrikschef fordrade A. att själv få
leda och bestämma, och han ogillade
den moderna arbetarrörelsens
socialistiska strävanden. Trots detta insåg
han, att företaget hade vissa
förpliktelser mot arbetarna, och ombildade
därför deras sjuk- och
begravningskassa, nybildade deras pensionskassa
och donerade till en pensionsfond
samt lät uppföra talrika
arbetarbostäder. A., som hade starka politiska
intressen, tillhörde Första K. 1888—
96 och 1898—1910 och var därunder
bl. a. led. i lagutskottet 1889 och i
bevillningsutskottet 1892—96 samt 1898
—1906. Ända från sin första riksdag
1888, då protektionismen vann
majoritet i kammaren, verkade A. ivrigt
för ett kraftigt tullsystem, som skulle
bereda sv. företagsamhet och sv.
arbetare ökade arbetstillfällen. I
försvarsfrågan intog han alltid en
försvarsvänlig ståndpunkt och
verkade bl. a. för genomdrivandet av
1901 års härordningsreform. Även
vad förhållandet till Norge beträffar
delade han åsikterna inom
förstakam-marmajoriteten. Med sin övertygelse
om värdet av en stark statsmakt
motsatte han sig visserl. icke
principiellt statens ingripande i
arbetsfrågor och sociala förhållanden, men
å andra sidan var han i sin ställning
som industrichef och arbetsledare
angelägen att bevara den industriella
ledningens och näringslivets
obundenhet. —- A. var led. av Vet. akad. från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
