Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Areschoug, John - 2. Areschoug, Fredrik - 3. Areskog, Carl - Arfwedson, se även Arvedson - Arwedson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Areschoug
124
Arfwedson
e. o. prof. i botanik 1858,
borg-strömiansk prof. i botanik och
praktisk ekonomi 1859 och emeritus 1876.
Han blev led. av Vet. akad. 1851.
— Under ledning av C. A. Agardh,
Elias Fries och Sven Nilsson bedrev
A. sina naturvetenskapliga studier.
Han inriktade sig främst på
botaniken och kom att göra sin viktigaste
insats som algolog. Under en rad
forskningsresor i Skandinavien och
Mellaneuropa samlade han material
för sina algologiska undersökningar,
som han utförde med det då på
botaniska laboratorier föga begagnade
mikroskopets hjälp. Han framlade
1839 en utvecklingshistorisk
undersökning av den märkliga
vatten-nätsalgen, Hydrodictyon, varvid han
lyckades konstatera ett av de
märkligaste fallen av svärmsporbildning
i växtriket. Under sin prof.-tid
återvände A. till undersökningarna
rörande svärmsporer och
publicerade 1866—76 flera viktiga avhandl.
över svärmsporer hos marina
grönalger samt hos brunalgen
Dictyo-siphon. I Göteborg bedrev han
havs-algologiska forskningar och deltog
även vid anläggandet av
Trädgårds-fören:s park. Hans viktigaste
algologiska arbete, "Phvceæ
Scandina-vicæ marinæ" (1850), är en utförlig
skandinavisk havsalgflora och
innehåller även en allm.
biologisk-växt-geografisk del av stort vetenskapligt
värde. Han studerade även alger från
främmande länder, som han dels
beställde, dels iakttog på ort och ställe,
t. ex. i Nordfrankrike. Han utgav en
tidsenlig lärobok i allm. botanik för
att öka intresset för denna del av
sin vetenskap. Han var även den
förste, som i Uppsala undervisade i
botanisk mikroskopi. Märkliga äro i
övrigt hans utmärkta exsickatverk
över havsalger, "Algæ Scandinavicæ
exsiccatæ" (2:a uppl. 1861—79) och
"Pliyceæ extraeuropææ exsiccatæ"
(fasc. I—III, 1850—56). Hans
algsamlingar tillhöra nu Riksmus :s
botaniska avd. — Gift 1839 med
Fredrika Sofia Åhman. -— Litt.: biografi
av V. B. Wittrock i Vet. akad:s
lef-nadsteckn., bd 4 (1899—1912). N. B.
2. Areschoug, Fredrik {Fritz)
Wilhelm Christian, botanist, f. 9 okt.
1830 i Simrishamn, † 21 dec. 1908 i
Lund. Föräldrar: handlanden Peter
Julius A. och Marie Louise Fallén.
Kusins son till A. 1. — A. blev student
1847, fil. kand. 1852, fil. mag. 1853,
docent i botanik 1854, adjunkt och
bo-tanices demonstrator 1858 samt prof.
i botanik 1879, allt vid Lunds univ.,
och erhöll avsked 1898. Han var lärare
vid Alnarps lantbruksinst. 1867—79
och företog ett flertal resor till
europeiska länder 1855—75. Han blev led.
av Vet. akad. 1876. — Som botanisk
forskare verkade A. på systematikens,
floristikens, morfologins, biologins,
anatomins och växtgeografins
områden. Hans systematiska studier
omfattade uteslutande fanerogamerna,
och bl. a. utredde han kritiska släkten,
ss. Rumex och Rubus. Efter mera än
30 års studier utgav han "Some
observations ön the genus Rubus" (1885
—86), där han kom in på
artbildningens problem och formulerade lagar för
densamma, som de Vries senare
utvecklat i sin mutationsteori. A., som
hela livet förblev utpräglad skåning,
intresserade sig livligt för
hembygdens vegetation. Han utgav "Skånes
flora" (1866), som i sin 2:a uppl.
(1881) är en vetenskaplig handbok av
högt värde och en utmärkt
provinsflora. A:s floristiska studier förde
honom in på växtgeografiska frågor.
I "Bidrag till skandinaviska
vegetationens historia" (1867) konstaterade
han som den förste, att vår efter
istiden invandrade flora består av tre
olika element, som han hänför till
nordsibiriska floran, altaifloran samt
kaukasus- och medelhavsfloran. Han
utgav flera arbeten av morfologisk
art, bl. a. "Bidrag till
groddknoppar-nes morfologi och biologi" (1857) och
"Beiträge zur Biologie der
Holzge-wächse" (1877), och var en bland dem,
som lade grunden till våra dagars
ekologi. På växtanatomins område
gjorde A. sina kanske mest betydande
insatser. Det var nästan uteslutande
bladet, som blev föremål för hans
undersökningar, näml. dels de
vedarta-de växternas knoppfjäll, dels och
framför allt det assimilerande
örtbladet. Hans huvudarbete var
"Jämförande undersökningar öfver bladets
anatomi" (1878). A. framträdde som
läroboksförf. bl. a. med "Botanikens
elementer" (1863; 4:e uppl., bearb,
av L. M. Neuman, 1901). Som
akademisk lärare införde A. det växtana-
Fredrik Areschoug.
tomiska studiet (1874) och skapade i
Lund en modern botanisk institution
(1892). Sitt bibi. skänkte han till
Lunds botaniska institution. — Gift
1865 med Helena Aurora Elfrida
Ahlberg. — Litt.: biografi av Th. Wulff
i Vet. akad: s årsbok 1910. S. L.
3. Areskog, Carl, präst, botanist,
f. 9 juni 1867 i Kalmar, † 29 maj 1941
därstädes. Föräldrar: handlanden
Carl Emanuel A. och Matilda Sofia
Hammarstedt. — Efter mogenhetsex. i
Kalmar 1888 avlade A. teoretisk
teologisk ex. 1895 och praktisk teologisk
ex. 1896 i Uppsala samt prästvigdes
sistn. år för dåv. Kalmar stift. Han
blev lärare och skolpräst i Ålem 1897,
komminister i Mortorp och Oskar 1901
och kyrkoherde i Glömminge och
Al-gutsrum på Öland 1926. Han erhöll
avsked 1938. — Vid sidan av sin
prästerliga gärning idkade A. omfattande
botaniska studier. Han specialiserade
sig på Ölands flora, som fängslat
honom redan under skoltiden, och blev en
av dess främsta kännare. Genom
böcker och talrika uppsatser i
dagspressen samt ej minst genom otaliga
föredrag över hela landet verkade A.
outtröttligt för ökad kunskap om Öland
och särskilt dess växtvärld. Både sin
muntliga och skriftliga framställning
illustrerade han med egna fotografier,
teckningar och målningar; ritstiftet
låg ovanligt väl i hans hand. Som
en ordets, formens och färgens
konstnär förkunnade han träget naturens
skönhet. Vid sin bortgång hade han
just fullbordat ett större arbete, "En
bok om Öland" (utg. 1941),
behandlande ön i forntid och nutid. Han har
även utgivit högt skattade
minnesteckningar över öländska och
småländska ämbetsbröder. — Gift 1897
med Hilma Peterson. S. L.
Arfwedson, se även Arvedson.
Arfwedson. Släkten härstammar
från handelsbokhållaren, sedermera
John Areschoug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
